Röda Korset 4/98

INTERVJU MED REPUBLIKENS PRESIDENT


Republikens president Martti Ahtisaari betonar

ANSVARET FOR NÄSTAN


Medborgarorganisationerna bygger upp välfärden. Det syns i synnerhet nu när den offentliga ekonomin har utsatts för sparåtgärder, säger republikens president Martti Ahtisaari i en intervju för tidningen Röda Korset.
Martti Ahtisaari blev bekant med Röda Korset då han som ung gav blod i Uleåborg. I dag är president Ahtisaari Finlands Röda Kors’ beskyddare.
Vilka tankar har Ni om uppgiften som Röda Korsets beskyddare? Röda Kors-organisationerna i många andra länder har länge haft motsvarande praxis, men i FRKs historia är det här en unik händelse.

- Uppgiften är mycket välkommen. Det finns fä organisationer vilkas arbete jag har följt med på samma sätt som Röda Korset. På så sätt har jag kunnat bekanta mig med de värdefulla resultat som organisationens arbete ute på fältet ger.

Vilken var Er första upplevelse av Röda Korset? Ni har haft att göra med Röda Korset under Era många internationella uppdrag. Hurudana erfarenheter har Ni haft?

- Min första kontakt var när jag gav blod som ung pojke i Uleåborg. Efter det har jag haft med Röda Korset att göra under samtliga nationella och internationella uppdrag, inom utvecklingssamarbete och som ambassadör, men också i samband med mitt arbete i Namibia.

- Min kanske färskaste och mest intressanta upplevelse har att göra med Finlands Röda Kors arbete i våra närområden, i synnerhet inom den humanitära verksamheten. Där har FRK skött sig väl.

Arbetslöshet och ensamhet problem

Mänga forskare har varnat att Finlands folk håller på att delas upp i välbärgade ä ena sidan och permanent utsatta ä andra sidan. Under de landskapsbesök Ni gjort till olika delar av Finland har Ni säkert fått konkret insikt i detta och sett exempel på det. Hur anser Ni att en sådan utveckling kan förhindras?

~ Långtidsarbetslöshet är något som fortfarande kastar sin skugga över alltför mänga familjers liv.

Det är ett problem som ännu, kräver mycket arbete innan det kan lösas. Till exempel hotas mänga helt arbetsföra 50-åringar att åsidosättas på arbetsmarknaden. Därför måste man satsa på utbildning och uppmuntra företag att anställa även äldre arbetstagare.

~ Man måste i alla fall konstatera att de nya arbetsplatserna uppstår inom småföretag, tack vare enskilda människors företagaranda. Vi borde visa uppskattning för kreativitet och företagsamhet. Det skulle också leda till att servicenäringen bättre än tidigare kunde skapa nya arbetstillfällen.

~ Ett annat fenomen som påverkar välfärden och som myndigheterna har svårt att ta itu med är den ökande känslan av ensamhet. Till exempel mänga åldringar har i dagens samhälle kommit ifrån den arbetsföra befolkningen och barnen. Som medmänniskor kommer det an på oss alla att råda bot på det missförhållandet. Medborgarorganisationerna utför ett värdefullt arbete med människor som lider av ensamhet och det vill jag ge dem ett speciellt erkännande för.

Vad är Er syn på medborgarorganisationernas roll som skapare av välfärd och förebyggare av åsidosättning i värt samhälle? Hur kraftigt tycker Ni att den tredje sektorn kan delta i byggandet av välfärden med professionella, avgiftsbelagda tjänster?

- Medborgarorganisationer som Röda Korset bygger verkligen upp välfärden: tack vare deras insatser går färden genom livet bättre för mänga av våra medmänniskor. Detta har varit synligt i synnerhet under det senaste decenniet, då den offentliga ekonomin har utsatts för sparåtgärder. Finländarnas önskan att hjälpa till har funnit sin kanal i mångahanda medborgarorganisationer. De har gjort mycket för att förhindra att människor åsidosätts och stärker därmed det finska samhällets grundvalar.

~ Jag rekommenderar en kreativ och fördomsfri inställning till välfärdstjänsterna. Det är framtidens bransch. Jag har med intresse följt med projekt som allt klarare formar vår know-how inom välfärden till en nationell framgång och småningom till och med till en exportprodukt.


Rasism är inte ett allmänt fenomen

Även i Finland har vi kunnat bevittna främlingsfientlighet och negativa inställningar till flyktingar.

Vad är Ert budskap i den här frågan - till medborgarna och till organisationerna som arbetar med toleransfostran i vårt land?

- För det första vill jag säga att utvecklingen under det här decenniet till största del har varit positiv. De människor som flyttat till Finland från andra länder har berikat värt samhälle och de är med om att bygga vår välfärd. Både deras anpassning till Finland och andra finländares anpassning till deras ankomst har varit framgångsrika. Rasism och främlingsfientlighet är inte allmänna i Finland. Största delen av den misstänksamhet som förekommer har att göra med att det tar tid för folk att vänja sig med ett nytt fenomen.

- För alla har anpassningen inte varit lätt. Det här gäller i synnerhet flyktingarna. Man måste komma ihåg att de ofta kommer frän områden med inbördeskrig där familjer brutalt rivits sönder. Anpassningen försväras också av en övergäng från en kultur där samfundet är starkt till en individcentrerad kultur. Anpassningen underlättas både för finländarna och för flyktingarna själva om barnen kan gå i skola och de vuxna kommer ut i arbetslivet. Man måste till exempel reagera snabbt på avbruten skolgäng, eftersom det ofta resulterar i att personen i fråga permanent hamnar vid sidan om samhället. För att det skall kunna åtgärdas krävs samarbete mellan kommuner och medborgarorganisationer.

Vad har obundna, lilla Finland att ge i människorättsfrågor i världen? Eller i förebyggande av konflikter? I vilken roll ser Ni medborgarorganisationerna i detta sammanhang?

- Finland kan för det första föregå med gott exempel som ett land som både följt och aktivt befrämjat de mänskliga rättigheterna. Detta gäller både politiska och medborgerliga rättigheter samt grundfriheter och ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter i ett demokratiskt och pluralistiskt medborgarsamhälle.

- I de länder som häller på att övergå till demokrati har antalet konflikter ökat och det beror ofta på att dessa länder inte har några sätt att fredligt hantera och lösa de konflikter och spänningar som i allmänhet hör till en pluralistisk demokrati. Där har Finland mycket att ge: en fungerande dialog mellan politiska partier och andra medborgarorganisationer, en rättsstat, ett fungerande styresätt och en förståelse för att demokrati är både majoritetsstyre och minoritetsskydd. Dessa element har snabbt betonats i bland annat vårt lands utvecklingssamarbete. På så sätt strävar vi efter att befrämja en stabil utveckling som går att förutspå i de länder vi samarbetar med.

- De finländska medborgarorganisationerna spelar en Central roll i detta sammanhang. Genom att stöda motsvarande systerorganisationer i utvecklingsländerna skapar de en bas för demokrati och bygger upp det "samhälleliga kapital" som hjälper utvecklingsländerna att lösa sina nationella problem.

0,7 procent gott mål i utvecklingssamarbetet

Hur mycket påverkar utrikes- och handelspolitik vårt lands utvecklingssamarbete? Vilken är tidtabellen för Finland att uppnå FN:s rekommendation?

- I en värld efter den ideologiska tudelningen där världspolitiken allt mer struktureras kring frågor som skiljer mellan fattiga och rika länder är utvecklingssamarbetet en Central del av vårt lands utrikespolitik. Länders beroende av varandra ökar snabbt. I det ingår både många nya möjligheter och faror. Genom utvecklingssamarbete hjälper vi utvecklingsländerna att skapa en stabil och gynnsam ekonomisk och politisk miljö som ger dem bättre förutsättningar att utnyttja de enorma resurser som går hand i hand med en mer globaliserad ekonomi, i stället för att ytterligare åsidosättas.

- Att den politiska grunden för utvecklingssamarbetet har förstärkts har inte försvagat den moraliska grund som alltid har spelat en stor roll i den nordiska utvecklingssamarbetspolitiken. De kompletterar varandra.

- Finlands ekonomiska relationer till hela u-landsfältet är fortfarande ganska små, om man jämför med andra industriländer i väst. Man beräknar i alla fall att utvecklingsländerna år 2010 producerar hälften av hela världens nationalprodukt. Utvecklingssamarbetet är för oss ett ypperligt sätt att utvidga kontaktytan mellan hela det finländska samhället och utvecklingsländerna, även inom ekonomi och handel. Jag ser ingen konflikt mellan välutfört utvecklingssamarbete som håller sig till sina målsättningar och ekonomisk nytta för Finland. Det är frågan om att få u-ländernas och Finlands intressen att mötas.

- FN:s rekommendation om utvecklingsbistånd på 0,7 procent av bruttonationalprodukten är en viktig internationell målsättning. På längre sikt anser jag att den också är politiskt förpliktigande för Finland. Regeringens delmål på 0,4 procent tycker jag är bra. Vi måste i alla fall minnas att vi även i dag håller oss på en genomsnittsnivå bland industriländer och att vi inte har orsak att se ned på det vi åstadkommit.

Vad anser Ni som före detta FN-anställd om medborgarorganisationernas roll inom utvecklingssamarbetet och inom det humanitära arbetet? Vilka är medborgarorganisationernas starkheter i det arbetet? Borde Finland specialisera sig på något visst område inom utvecklingssamarbetet? Vad bör betonas i de statsanslag som beviljas medborgarorganisationer och FN-organ?

- Medborgarorganisationerna har en central uppgift i utvecklandet av ett demokratiskt och pluralistiskt medborgarsamhälle. De har ofta direkta kanaler till sådan gräsrotsverksamhet som inte alltid är lätt att nå i samarbete på regeringsnivå. Deras verksamhet inriktar sig ofta just på minoriteter och åsidosatta, de delar av befolkningen som har det svagare ställt. När det är som bäst strävar medborgarorganisationsarbetet efter att förbättra människors egna möjligheter att förverkliga det de vill och utvecklas i sin egen riktning. Att förbättra folks egna förutsättningar att agera är den "förstärkning" som gör människor och deras organisationer till skapare av utveckling, inte mål för utveckling.

- Det utvecklingssamarbete som kanaliseras via medborgarorganisationer har i motsats till andra områden inte minskat under 1990-taiet, utan ökat. Den utvecklingen bör fortsätta, i synnerhet som förutsättningarna för medborgarorganisationernas verksamhet snabbt har förbättrats i och med demokratiseringsprocessen i många utvecklingsländer.

- För ett litet land som Finland är det viktigt att förutsättningarna för FN:s verksamhet utvecklas vidare. Stödet till FN:s utvecklingsorganisationer spelar en viktig roll i strävan efter det målet. I dag stöder Finland internationellt sett FN:s biståndsorgan kraftigt och så bör det vara även i framtiden. Samtidigt måste vi i alla fall fortsätta att utveckla och effektivera organen i fråga. Ingen del av utvecklingsbiståndet kan vara ett självändamål, utan alla aktörer måste förtjäna sin plats med sitt eget arbete och egna resultat.

Som Ni vet hör skydd av civila och skydd av krigsfångar till Röda Korsets viktiga uppgifter. Till exempel president Nelson Mandela var en av Röda Korsets mest långvariga fängelsebesöksmål. Hur skulle Finland kunna stöda de här viktiga uppgifterna ekonomiskt och diplomatiskt?

- Samarbetet med Finlands Röda Kors och därmed med den internationella rödakorsrörelsen är en viktig del av vår internationella verksamhet. Det gäller både utvecklingsarbete på lång sikt och humanitär biståndsverksamhet. I synnerhet inom det humanitära biståndet är internationella Röda Korset en Central aktör ur Finlands synvinkel.

- Internationella rödakorskommittén (ICRC) spelar en unik roll just som beskyddare av civila och krigsfångar. De medel som Finland beviljar ICRC som allmänt stöd och som stöd för skilda operationer stöder organisationen även i den uppgiften. Dessutom anser jag att den dialog som ICRC och hela rörelsen för med oss är viktig. Arbetet för att utveckla internationella humanitära normer är mycket värdefullt i dagens svåra konfliktsituationer.

- I den här frågan vill jag också betona betydelsen av förebyggande arbete. Att befrämja politisk stabilitet, att förbättra förutsättningarna för dialog både inom länder och mellan dem, att befrämja en demokratisk kultur som strävar efter att lösa konflikter i stället för att tillspetsa dem, spelar en avgörande roll.

- Jag vill också föra fram den internationella brottmålsdomstol som man kom överens om att grunda för några veckor sedan i Rom. Finland har kraftigt drivit på att domstolen skulle grundas. Jag ser grundandet av domstolen som ett betydande framsteg för att förstärka internationell rätt och bekämpa krigsförbrytelser, brott mot mänskligheten och massförstörelse.