Översättning

Anna/Riitta Lehtimäki
Eeva Ahtisaari:

Barnens glädje får inte släckas

Arbetslösheten och den långvariga ekonomiska instabiliteten har drabbat särskilt barnfamiljerna. Fru Eeva Ahtisaari och president Martti Ahtisaari har på sista tiden ofta, utöver de arbetslösas och barnfamiljernas problem, även diskuterat familjevåldet, som fått stor publicitet på grund av de många fall som förekommit. Barnfamiljernas nöd och det ökade familjevåldet upplevdes som så allvarliga fenomen att också de togs upp i Martti Ahtisaaris nyårstal.

- Risken finns att det finländska samhället blir uppdelat i framgångsrika, överlevare och utslagna. Om det går så, kan det uppstå en hel generation av glädjelösa barn, säger fru Eeva Ahtisaari.

Eeva Ahtisaari påpekar att största delen av finländarna fortfarande mår bra och att våra barn i allmänhet har en bra barndom. Ute i världen har hon sett barn bli behandlade på helt andra sätt än hos oss. Men trots det får vi inte sluta ögonen för problemen här hemma.

- Det är förskräckligt om föräldrarna förstör barnens glädje. Hur illa det än är ställt och hur svårt man än själv har det, måste en vuxen ändå alltid vara mån om barnets glädje.

Ur barnets glädje får de vuxna också själva kraft. Det har föräldrar som kämpat med arbetslöshet och andra problem många gånger berättat för Eeva Ahtisaari.

- Varje vuxen har i något skede själv fått uppleva barnaglädje. Det måste man orka komma ihåg. Liksom det att den inre glädjen inte är beroende av märkvärdiga yttre omständigheter.

- I ett litet barn bor alltid glädje, men vart tar den sedan vägen? Själv vill jag försöka få tillbaka den där inre barnaglädjen, nu när jag blivit medveten om att jag inte längre känner samma glädje som tidigare i livet.

Barnet behöver en vuxen

Fru Eeva Ahtisaari anordnar två gånger om året ett seminarium, Eevas session. Den senaste sessionens tema var just barnfamiljernas situation. Av det som sades under hennes egen session och från annat håll har Eeva Ahtisaari dragit den slutsatsen att det finländska samhället fortfarande är alldeles för arbetscentrerat, även om familjens betydelse har accentuerats under depressionsåren.

- Redan under agrarsamhällets tid arbetades det mycket hos oss. Med industrialiseringen överfördes sedan samma livsföringsmodell till familjelivet i staden. Arbetsamheten och fliten har visserligen inverkat positivt på jämställdheten mellan män och kvinnor, dottern har fått en förebild i den arbetande modern, resonerar Eeva Ahtisaari.

- Men den olägenheten har uppkommit att de vuxna är stressade och att det inte alltid finns någon vuxen hemma som lyssnar på barnet.

Far- och morföräldrar och andra som lever nära barnet är viktiga lyssnare och till stöd när föräldrarna är jäktade.

- Vårt ansvar för barnen borde sträcka sig längre, så att det når också andra barn än våra egna. Vi kunde t.ex. gå in för ett system med s.k. utvidgat föräldraskap, säger Eeva Ahtisaari.

Under sina resor i landskapen har Eeva Ahtisaari vid besöken i bondgårdarna kunnat iaktta föräldraskap som omfattar mer än den lilla kärnfamiljen. Barnen har deltagit i sysslorna och verkar därigenom ha lärt sig att umgås med vuxna av olika ålder på ett naturligt sätt.

- Det vore bra om något av den uppväxtmiljön kunde föras över också till städerna. Det beror ju på människorna om barnen har en trygg tillvaro hemma och på gården.

Finländarna har blivit mer sociala

Eeva Ahtisaari stöder professor Lea Pulkkinens tanke att också hos oss lägga in fritidsverksamhet i skoldagarna. På det sättet kunde barnen syssla med sina hobbier under dagens aktivaste tid medan de är pigga. Kvällarna och veckosluten skulle sedan finnas för familjens gemensamma aktiviteter och hemarbete.

- Det skulle också ge allt fler barn möjlighet till hobbyverksamhet. Jag vet att lärarna är trängda med sina stora klasser, men ändå undrar jag varför lärarna inte är mer positivt inställda till förslaget, säger Eeva Ahtisaari.

När Marko Ahtisaari i New York gick i den internationella skolan för FN:s personal slutade hela skolan inklusive hobbyverksamheterna varje dag klockan tre på eftermiddagen. Som avslutning på dagen stannade barnen kvar en stund på gården för att prata med eleverna i grannklasserna och andra barn.

- När vi kom till Finland var Marko förvånad över att alla hastigt försvann åt olika håll. I FN:s skola hade ventilerandet av dagens händelser lärt en att förvänta sig ett mera socialt beteende.

På senaste tid har Eeva Ahtisaari ofta jämfört finländarnas sociala talanger med andra folks. Redan våra närmaste grannar, svenskarna, tycks kunna jämka och förhandla på ett naturligare sätt än vi.

- Om vi kunde lära oss att tala om saker och ting kunde vi med ordens hjälp lösa våra tvister och finna kompromisser. Kanske skulle detta t.o.m. bidra till att minska familjevåldet.

Mycket positivt hör man naturligtvis också om skolorna. Eeva Ahtisaari gläder sig tillsammans med sin goda vän professor Leena Kirstinä över att skolämnet modersmål fått ett nytt namn, modersmål och litteratur.

- Erkännandet ökar litteraturens betydelse i skolan. Utom att barnens ordförråd utvecklas med hjälp av litteraturen, är litteraturen viktig också på ett annat sätt. I litteraturen behandlas ju känslor, och därför är läsandet mycket viktigt med tanke på barnens utveckling.

Superkvinnan - en krävande modell

Vi har blivit vana vid att den finländska kvinnan vid sidan av sitt arbete sköter familjen samtidigt som hon deltar i organisationslivet och är en ivrig studerande och kulturkonsument på sin fritid. Men är superkvinnorollen för krävande? Hur har Eeva Ahtisaari klarat de många förväntningar som ställs på kvinnorna och särskilt mödrarna?

- Det är storartat att det finns kunniga och mångsidiga kvinnor som är kompetenta på många områden. Men supermödrarna utgör en rätt jobbig modell för dem som inte kan leva upp till den. Men inte behöver man ta stress av det. Alla behöver inte delta i allt.

- Själv kom jag nog lättare undan i fråga om alla de krav som ställs på kvinnorna, eftersom vi bodde utomlands. Jag måste laga mycket mat och sköta hemmet och det ledsnade jag på ibland, eftersom jag hade velat vara en yrkesarbetande mor. Men jag är ingen superkvinna. Om jag hade jobbat, hade jag inte velat göra allting själv. Jag hade nog köpt tjänster.

Eeva Ahtisaari har följt de senaste årens hätska pigdebatter. Hon tycker att ett system med hemhjälp kunde vara ägnat att göra familjernas arbetsbörda lättare. Familjen har goda erfarenheter av de tre hembiträden som skötte Marko i slutet av 60-talet och början av 70-talet då dagvårdsplatserna inte räckte för alla. Nu har dessa unga kvinnor, att döma av de rapporter de sänt oss, kommit väl fram i livet.

- I mitt barndomshem fanns det också hembiträden och ladugårdsbiträden. Utan dem hade hushållet inte fungerat. Det är ett gott arbete, som utförs i familjer. Men naturligtvis måste den som utför arbetet ha sin självständighet, säger Eeva Ahtisaari.

Modigt iväg efter arbete

På grund av president Martti Ahtisaaris internationella arbete har paret Ahtisaari flyttat ofta och bott såväl i Afrika som i Amerika. Eeva Ahtisaari uppmuntrar dagens unga familjer att modigt flytta dit där det finns arbete.

- Att flytta är litet besvärligt, men det lönar sig. När man flyttar till ett nytt ställe blir det att göra storstädning både i hushållet och i sinnet.

- När man flyttar ofta lär man sig skapa ett hem av mycket små ting. Så har jag inte heller några statussymboler i hemmet, och jag har inte heller någonsin kunnat fundera på inredning ton i ton.

Förskräcktes Ni inför den största förändringen i Ert liv, när maken var presidentkandidat?

- Nej, inte i den här åldern när man är över 50 och har sett så mycket i livet. Men jag visste hurdan valkampanjen skulle bli. Och jag har inte heller någonsin velat bli ställd på piedestal. Jag vill allra helst leva bland folk, säger Eeva Ahtisaari.

Barnen klarar nog förändringar, men det kräver litet tid och energi av föräldrarna att få saker och ting ordnade. När vi flyttade såg både mor och far till att Marko snabbt kom in i en ny kamratkrets.

- Markos vänner har alltid varit välkomna till oss och han har fortfarande goda kontakter med vännerna här i Finland. Så fort han är hemma börjar telefonerna ringa och ungt folk kommer på besök.

Som sitt viktigaste rättesnöre har föräldrarna försökt hålla principen att inte fostra sitt barn för sig själva.

- Vi försöker fostra Marko så, att han blir självständig, särskilt andligen. Både min man och jag har uppmuntrat Marko att vara nyfiken och undvika självklarheter. Han fick ifrågasätta också våra åsikter och uppfattningar. Hos oss har det alltid diskuterats mycket.

Kulturens och utbildningens tid

Eeva Ahtisaari har i egenskap av presidentens maka arbetat för barn och unga. Under den senaste tiden har hon bland annat stött kampen mot narkotikan och varit beskyddare för projektet umgängesfostran, som undervisningsstyrelsen startat i skolorna. I år inriktar hon sitt intresse på särskilt kultur- och utbildningsfrågor.

- Jag hoppas att man hos oss skulle uppskatta skolan och lärarna mer än man nu gör, säger Eeva Ahtisaari.

Skolarbetet baserar sig numera till stor del på växelverkan och kräver stor koncentration i stora klasser. Eeva Ahtisaari uppskattar lärarnas krävande arbete - det förtjänar allt vårt stöd. Men trots att arbetet är tungt kunde också skolan göra vissa saker på ett nytt sätt eller bättre än hittills.

- Även om det går bra i det flesta barnfamiljer finns det föräldrar som inte orkar med sitt föräldraskap. Ändå har varje barn rätt till en trygg och ljus barndom. Därför måste skolorna ha resurser, och också alla vi andra måste ställa upp för våra barn.

Bildtexter

- Jag har aldrig velat bli placerad på piedestal. Jag vill helst leva bland folk, säger Eeva Ahtisaari.

I sitt nyårstal i år behandlade republikens president för första gången dels de problem som de osäkra ekonomiska tiderna medfört för många barnfamiljer, dels det ökade familjevåldet. Hemma på Talludden har fru Eeva Ahtisaari under den gångna hösten pratat mycket om dessa saker med sin make. Presidentparet vill göra en insats för att vi inte skall få en generation av glädjelösa barn.

Om vi finländare lärde oss att prata om saker och ting bättre än hittills, skulle vi med ordens hjälp kunna lösa våra tvister och finna kompromisser. Vi är snabba med att uttrycka kategoriska åsikter, säger Eeva Ahtisaari.

I något skede hör alltid en inre glädje till barnens liv. Det är naturens ordning. Men också vuxna behöver starka glädjekänslor i sina liv, säger Eeva Ahtisaari.