Översättning

Rundabordskonferens om frågor som gäller kvinnor och barn

Eeva Ahtisaari 17.5.1997

Madame Anna Mkapa, Tanzanias första dam, ärade minister Mary Nagu, mina damer

Det är underbart att åter vara i Tanzania efter så många år. Dar es-Salaam var vårt hem i nästan fyra års tid. Min familj och jag har många lyckliga minnen från den tid på 1970-talet då vi representerade Finland här. Vi hade också många tillfällen att resa omkring och se hur man lever i detta land.

Under de senaste åren har jag försökt följa utvecklingen i Tanzania med hjälp av medierna och genom diskussioner med mina kolleger. Men som ni vet är det en helt annan sak än att möta folk på själva platsen och talas vid ansikte mot ansikte, att träffa människor i deras eget hemland och få förstahandsuppgifter. Denna rundabordskonferens ger mig ett utmärkt tillfälle att friska upp mina kunskaper med aktuell information, i synnerhet om frågor som gäller kvinnor och barn. Jag ser också fram emot att få bekanta mig med olika kvinnoprojekt både här i Dar es-Salaam och i provinserna Mtwara och Lindi.

Jag skulle vilja inleda med att berätta om hur vi i Finland har avancerat i kvinnofrågan under årens lopp. Sedan hoppas jag kunna diskutera flera exempel på utvecklingssamarbete mellan Finland och Tanzania.

I min egenskap av historiker måste jag få inleda med att påpeka det faktum att de finländska kvinnorna var de första i Europa som fick allmän och lika rösträtt 1906, och de första kvinnorna i världen som kunde ställa upp i parlamentsval. I fjol firade vi att de finländska kvinnorna hade haft rösträtt i 90 år. Också två parlamentsledamöter från Tanzania deltog då i festligheterna i Finland.

Den 23 maj 1907 stegade nitton kvinnor in till riksdagens öppnande i Finland. Denna pionjärgrupp, som omfattade sömmerskor, pigor, bondmoror och lärarinnor, öppnade vägen för kvinnorna till deltagande i riksdagens lagstiftande arbete. Vi har under årens lopp haft flera goda kvinnliga förebilder som har uppmuntrat andra kvinnor att fortsätta det påbörjade arbetet. För närvarande är andelen kvinnor i riksdagen över en tredjedel (67 av 200), inklusive talmannen. Också en tredjedel av regeringsmedlemmarna är kvinnor.

Det har alltid varit viktigt med utbildning i Finland. Finländska kvinnor är välutbildade; unga kvinnor är till och mer välutbildade än männen. Detta ger dem naturligtvis goda möjligheter att delta i det sociala och ekonomiska livet på alla plan. Trots den höga utbildningsnivån uppgår kvinnornas löner fortfarande bara till 75 % av männens, både inom den privata och den offentliga sektorn.

Den stora majoriteten av de finländska kvinnorna arbetar utanför hemmet. I detta avseende är de ekonomiskt oberoende. Den stora förändringen i fråga om kvinnornas arbete utanför hemmet skedde på 1960- och 1970-talen, och sedan dess har också männen i allt högre grad börjat delta i hushållsarbetet. Men även om både män och kvinnor arbetar utanför hemmet fördelas inte hemarbetet lika. Detta har inneburit en dubbel arbetsbörda för kvinnorna, som efter hemkomsten från sin egentliga arbetsdag har inlett en andra arbetsdag i hemmet.

När kvinnor började arbeta utanför hemmet var det nödvändigt att utveckla ett dagvårdssystem för barnen. Detta system är nu rätt långt utvecklat. Enligt lag måste kommunal dagvård ordnas för alla barn under skolåldern. Mamman till ett barn som är under tre år kan välja att stanna hemma och själv ta hand om sitt barn om hon så önskar. I så fall kan familjen få understöd för vård av barn i hemmet.

De många förändringarna till det bättre i de finländska kvinnornas liv avspeglas i den höga förväntade livslängden, som är över 80 år. Det är ca sju år mera än för de finländska männen. Detta innebär samtidigt att det finns ett stort antal änkor i landet. En av de negativa följderna av den höga graden av ekonomisk utveckling och ovanligt höga graden av urbanisering är att många av dessa änkor har blivit lämnade ensamma på landsbygden när barnen har flyttat in till städerna. Samhällets vårdsystem omfattar naturligtvis också dem, men deras sociala kontakter är ibland mycket begränsade och barnen hälsar inte på så ofta eftersom avstånden är stora.

De utvecklingsmål beträffande barns överlevnad, skydd och utveckling som presenteras i den resolutionen som antogs vid Unicefs barntoppmöt har uppnåtts i rätt stor utsträckning i Finland. Spädbarnsdödligheten är bland de lägsta i världen. Barnens goda hälsa kan delvis tillskrivas de avancerade kvinno- och barnklinikerna och skolhälsovården. Också amningen har blivit mycket vanligare sedan 1970-talet: två barn av tre ammas i sex månader.

Självständiga organisationer har en viktig uppgift då det gäller att slå vakt om barnens hälsa i Finland. Dessa organisationer kompletterar med sitt utbud av tjänster den offentliga sektorn. De spelar en framträdande roll då det gäller att se till barnfamiljernas intressen.

Finland anser det vara mycket viktigt att den fantastiska framgång som nåddes vid världskonferensen för kvinnor i Beijing och den internationella befolkningskonferensen i Kairo säkras. För att uppfylla Beijing-åtagandena antog Finlands regering i februari en jämställdhetsplan som på ett mycket konkret sätt stöder stärkandet av kvinnans ställning på alla områden i samhället. Jämställdhetsplanen fäster särskild vikt vid förhindrandet av våld mot kvinnor. En jämställdhetslag stiftades i Finland 1986. År 1995 gjordes en ändring enligt vilken i alla statliga och kommunala organ kvinnor och män skall vara representerade till minst 40 procent vardera.

På internationell nivå har Finland i FN och andra internationella organisationer bedrivit en mycket aktiv diplomati för att främja fullföljandet av åtagandena i Beijing.

Finland har också på många sätt engagerat sig i förbättrandet av situationen för kvinnor och barn i Tanzania. Vi förenar oss med er i det ni underströk i ert öppningsanförande, dvs. att ett stärkande av kvinnornas makt både i ekonomiskt hänseende och i form av ökade möjligheter att delta i beslutsprocessen är väsentligt då det gäller att öka välfärden för kvinnor och barn och i samhället i allmänhet.

Under de senaste veckorna har särskild uppmärksamhet fästs vid denna fråga, som ingår i Finlands utvecklingssamarbete med Tanzania. I den finska regeringens principbeslut från september 1996 om Finlands bistånd bestäms att mänskliga rättigheter, jämlikhet, demokrati och ett gott styre skall anses vara de bästa långsiktiga garantierna för ekonomisk och social utveckling, och främjandet av dem är därför ett av de tre principiella målen i Finlands utvecklingssamarbete. Som ett resultat av detta principbeslut var bara för några veckor sedan en delegation här i Tanzania för att inleda omsättandet av denna princip i praktiska åtgärder inom ramen för utvecklingssamarbetet mellan våra länder. De konkreta resultaten av denna insats kommer att föreligga inom kort.

Ett av de viktigaste åtagandena i utvecklingssamarbetet mellan Finland och Tanzania har varit biståndet till landsbygdsutvecklingen i provinserna Mtwara och Lindi. Detta bistånd har i olika former pågått i mer än två decennier. Jag kommer att få tillfälle att bekanta mig med några av de projekt som pågår för närvarande. Professor Marja-Liisa Swantz, som har deltagit i dessa projekt, har informerat mig om dem. Särskild vikt har lagts vid att alla grupper av byinvånare skall vara engagerade i planeringen. Män, kvinnor, åldringar och ungdomar har tillsammans satt sig ner för att analysera sitt liv i byn och för att överväga förbättringar. När sedan besluten är fattade om vad som skall göras och om vad byinvånarna skall bidra med, kan programmet bistå med expertis och lånekapital. Jag är mycket uppmuntrad av detta slag av initiativ och tror att det är ett nödvändigt villkor för en hållbar utveckling.

Skogsbruk är en viktig sektor i utvecklingssamarbetet mellan Finland och Tanzania. Liksom inom alla andra sektorer inom ramen för finländskt utvecklingssamarbete har det gjorts försök att beakta könsfrågor inom denna sektor. Jag kan nämna ett intressant steg i utvecklingen, som tagits ganska nyligen i samband med skogsprojektet gällande östra Usambaras regnskogar. Syftet med projektet är att skydda naturskogarna i bergstrakterna i östra Usambara. Detta kan göras endast genom harmonisering av lokalbefolkningens behov med målen för bevarandet av naturskogen. Projektet har inletts så, att man i miljöundervisningen i lågstadieskolorna använder sig av byäldstar, gamla kvinnor och män, botaniskt kunniga och andra experter. Detta är ett överförande av kunskap från lokalinvånarna till andra lokalinvånare, ett vidareförande av information från gamla till unga. Detta kan också visa sig vara ett sätt att överbrygga den klyfta som ofta uppträder mellan å ena sidan vår tids skolor och utbildning och å andra sidan de kulturella traditionerna och det kulturella arvet hos barnen i byarna i östra Usambara.

Finland ger också bistånd till utbildningssektorn genom de projekt som genomförs av olika fristående organisationer. Man håller även på att planera för finländskt bilateralt utvecklingssamarbete inom utbildningssektorn.

Ärade madame Mkapa, mina damer,

jag är väldigt tacksam för detta tillfälle att träffa er och utbyta synpunkter med er.