REPUBLIKENS PRESIDENT MARTTI AHTISAARIS TAL I

FINLANDSHUSET den 14 april 1994 kl. 15.00

Ärade sverigefinländare,

Tillåt mig att lyckönska den äldsta finländska föreningen i Sverige, Finska föreningen i Stockholm, som nu fyller 100 år.

Föreningens aktningsvärda ålder visar att finskheten har djupa rötter i Sverige. Den finländska kulturen har under historiens lopp alltid också tillhört Sverige och det finska språket är ett gammalt nationellt språk i Sverige. Finland och Sverige levde under en och samma nationalflagga under mer än ett halvt årtusende. Sveriges östra rikshalva, Finland, och dess invånare, finländarna, satte sin prägel också på den västra riksdelens liv och kultur.

I dag är Finland och Sverige så nära varandra som två självständiga suveräna stater överhuvud taget kan vara. Mellan oss existerar inga problem, vi har enbart gemensamma intressen. Båda ländernas rikedom och styrka är för närvarande de nationella minoriteterna, som på ett värdefullt sätt stärker den nordiska samhörigheten. Sverigefinländarna utgör i dag den största nationella minoriteten i Sverige. I Sverige har finskheten gamla traditioner. Såsom ofta konstaterats är finskan ett gammalt historiskt språk också väster om Torne älv och Bottniska viken. Likaså har det alltid talats svenska på östra sidan om gränsen, i Finland.

Största delen av er eller era fäder och mödrar har flyttat till Sverige efter krigen - väldigt många av er har flyttat hit på 1960- och 70-talen. Då var flyttningsströmmen stark från de finska kusttrakterna, men många sökte sig till Sverige också från det djupa inlandet och från östra och norra Finland. Ett bättre levebröd på andra sidan havet var det som fick mången att flytta sina bopålar.

En del av er tillhör kanske dem som själva - eller vilkas fäder och mödrar - kom till Sverige som krigsbarn. Sverige, som för egen del lyckades hålla sig utanför världskriget, erbjöd tiotusentals finländska barn ett tryggt hem på avstånd från krigets fasor. Vissa av er har kanske finländska rötter i Tornedalen eller någon annan trakt i norra Sverige, dvs. nejder där man alltid har talat finska.

Jag vill också rikta mina ord till er med svenska som modersmål, till er som vuxit upp med det svenska språket här i Sverige och till er som har finlandssvensk bakgrund. Oberoende av språk och härkomst har vi alla en sak gemensamt - våra finländska rötter. I Finland sätter vi stort värde på de insatser som ni på alla samhällsområden har gjort i egenskap av brobyggare mellan våra länder.

Oberoende av var ni är hemma har ni en sak gemensam: finskheten och vördnaden för den egna härstamningen och kulturen. De nationella kulturerna kommer ingalunda att suddas ut i det integrerade Europa. Tvärtom kommer deras ställning och betydelse att accentueras. Sverigefinländarnas strävan att utveckla och befästa sin egen kultur och sitt språk är någonting mycket värdefullt.

Finland anser för sin del att det är viktigt att inom ramen för våra länders samarbete på statlig, politisk och kulturell nivå främja också de mål som sverigefinländarna själva önskar prioritera. Jag är övertygad om att även Sveriges regering och myndigheter inser betydelsen av att förutsättningarna för det finska språket och den finländska kulturen tryggas. Eftersom finska språket har gamla anor i Sverige, är det inte mer än naturligt att sverigefinländarna önskar att finskan skall ha en särställning. Det har i alla tider talats finska i Sverige och därför varken kan eller får finskan jämställas med invandrarspråken. Vi hälsar givetvis med tillfredsställelse att det finska språkets ställning i Sverige stärks inom bl.a. skolväsendet och i massmedierna.

Det är glädjande att konstatera att Sverige inom en kort tid har fått många framgångsrika och högklassiga sverigefinska skolor och att flera dessutom är att vänta. En förbättring av verksamhetsbetingelserna för den finskspråkiga masskommunikationen - framför allt radion och televisionen - är också en första rangens fråga för kulturpolitiken. I det avseendet förfogar våra länders regeringar över resurser som ännu inte utnyttjats.

Våra språkliga band med Sverige är beständiga också tack vare det svenska språket. Svenska, som omkring sex procent av befolkningen i Finland har som sitt modersmål, är ett av nationalspråken i Finland. Vi kan inte tänka oss att någonsin avstå från den rikedom som tvåspråkigheten har inneburit för vårt land.

I Finland är det svenska språkets ställning befäst i grundlag och därmed är svenskan jämställd med finskan. Detta är en rikedom vi finländare värnar om, eftersom svenskan inte endast berikar vår egen kultur, utan också befrämjar våra kontakter med Sverige. Sverigefinländarnas strävanden att förbättra finskans ställning i Sverige har också fått fullt stöd av finlandssvenskarna, för vilka frågor kring språkliga minoriteter är bekanta.

Sverigefinländarna är viktiga brobyggare mellan Finland och Sverige både nu och framför allt i framtiden. Ni upprätthåller kontakter, ni främjar kulturen och ni bygger upp ekonomin. I det nya Europa kommer de nationella minoriteterna att få ökad betydelse. Norden kan för sin del visa att mångfalden är en resurs och en möjlighet. Vår utveckling går från monokulur mot kulturell pluralism.

Det här huset har alltid betytt mycket för sverigefinländarna. De aktuella planerna på att utveckla Finlandshuset till ett finländskt kulturinstitut i Stockholm är något jag understöder. Svenska staten har förhållit sig positivt vad gäller tryggandet av detta hus framtid. Samma sympati råder också i Finland. Den finländska kulturen behöver ett institut av detta slag, och också finska staten är beredd att för sin del göra sitt bästa för att projektet skall utfalla väl.