Republikens President Martti Ahtisaaris tal vid en festsupé i Moskva den 18 maj 1994

Herr president,

Ärade fru Jeltsina,

Mina damer och herrar,

Varmt tack för att jag och min hustru blivit inviterade till detta besök i ett vårligt Moskva. Att besöket arrangeras bara drygt två månader efter att jag tillträtt mitt ämbete symboliserar stabiliteten och förträffligheten i relationerna mellan Finland och Ryssland.

Såsom Ni, herr president, vid Ert statsbesök i Finland för två år sedan konstaterade i Ert tal i presidentens slott i den forna kejserliga rikssalen, har det inte alltid förhållit sig på detta sätt. Krönikorna över våra folks inbördes relationer innehåller såväl positiva som bittra avsnitt. För att betona Rysslands bestämda avsikt att slutgiltigt och för all framtid sätta punkt för de bittra avsnitten var Ni den första statschef från vårt östra grannland som lade ned en krans vid Hjältekorset.

Jag vill försäkra Er att Finlands folk till fullo begrep innebörden i Era ord och att det sätter bestående värde på denna Er historiska försoningsgest.

De finländare som känner till sitt fosterlands historia är väl medvetna om vilken betydelse de epoker har haft för vår samhällsutveckling, under vilka vi har fått njuta av fred och obehindrat umgänge vid vår östra gräns.

Under svenska tiden utgjorde Finland i flera sekler den östra rikshalvan, i vilken det nordiska samhällsskicket slog rot och som bevarade sitt eget språk och sin identitet. När Sverige utvecklades till en stormakt accentuerades Finlands ställning som ett gränsland, vars utveckling försvårades i den atmosfär av osäkerhet som de ständiga krigen förde med sig.

Efter det att Ryssland erövrat Finland 1809 visade sig de första nio decennierna i samlevnad med det forna fiendelandet positiva för Finlands folk. Alexander I deklarerade att Finland skulle upphöjas till en nation bland nationernas antal. Han beslöt att Finland skulle behålla det nordiska samhällsskicket och den därmed förknippade lagstiftningen. I fråga om de inre angelägenheterna gavs Finland en autonom ställning. Under seklets senare hälft började kulturen, det ekonomiska livet och den politiska demokratin i Finland utvecklas i snabb takt.

När sekelskiftet närmade sig började den ryska regeringen dock så småningom uppfatta Finland som ett problematiskt gränsland, vars autonomi ansågs utgöra en fara för rikets säkerhet. Finländarna gjorde motstånd, och i den situation som uppstod i samband med oktoberrevolutionen proklamerade Finlands lantdag vårt lands självständighet. Efter de konflikter och krig som utspelats kom det tyvärr dock att dröja många årtionden innan grannländernas inbördes relationer kunde ledas in på samarbetets väg. De relationer som knötsmed Ryssland när Sovjetunionen splittrades innebar - jag citerar här Era egna ord - en övergång till "jämbördigt partnerskap fritt från ideologiska dogmer och skenhelighet".

Jag instämmer helt med det som Ni, herr president, i denna anda försäkrade min ärade föregångare, president Koivisto: i våra relationer vill vi målmedvetet värna om allt det positiva som har åstadkommits under årtiondenas lopp samtidigt som vi vill arbeta aktivt för att ytterligare utveckla vårt samarbete.

I sina inbördes relationer iakttar Finland och Ryssland de principer som skrivits in i FN-stadgan och i KSSE:s slutdokument. Dessa principer ingår också i de bilaterala basavtal som snabbt och i gott samförstånd uppdaterades omedelbart efter Sovjetunionens splittring, då Ryssland ärvde även ställningen som rågranne till Finland.

Samtidigt drabbades dock vårt ekonomiska samarbete av svårigheter: till följd av den brytningstid som Sovjetunionen och Ryssland genomlevde i början av detta årtionde minskade vårt samarbete inom den ekonomiska sektorn. Under det senaste året har dock en snabb svängning skett i positiv riktning. De avtal som redan slutits eller som för närvarande är föremål för underhandlingar stabiliserar och stärker denna utveckling. Med mig här i Moskva är en delegation på hög nivå som företräder Finlands näringsliv. Min förhoppning är att diskussionerna med delegationen kommer att främja ett resultatrikt samarbete på företagsplanet.

Likaså tror vi att Finlands anslutning till Europeiska unionen kommer att bidra till nya möjligheter för utvecklandet av vårt samarbete. De möjligheter som erbjuds inom närområdena vid vår gemensamma gräns och inom hela Östersjöregionen uppfattar vi såsom synnerligen lovande.

Herr president,

I och med att det kalla kriget upphörde öppnades vägen för samarbete och nedrustning, vilket var ägnat att öka folkens säkerhet. Vi måste se till att denna utveckling befästs och att inga internationella separationslinjer kommer åt att uppstå på nytt.

Tyvärr är också tillvaron efter det kalla kriget fylld av allvarliga problem och konflikter. Krig, fattigdom, miljö-problem och allmän social otrygghet hotar mänskligheten på samma sätt som risken för kärnvapenkrig gjorde i tiden.

Hållbara lösningar på dessa problem kan åstadkommas enbart genom agerande inom det internationella samfundet - ett arbete som vi i dag kan kanalisera via flera internationella organisationer än någonsin tidigare. Principerna för samarbetet har slagits fast i grunddokumenten för FN och KSSE. Finland kommer för sin del också i framtiden att arbeta för ett stärkande av de europeiska säkerhetsstrukturerna och för fredliga lösningar på tvister som tillspetsats till beväpnade konflikter. I dessa strävanden har Ryssland och de andra stormakterna en central position och ett stort ansvar.

Finland hoppas att relationerna mellan Ryssland och de självständiga baltiska länderna skall normaliseras så snart som möjligt. Vi tror att detta syfte skulle främjas märkbart om de främmande trupperna lämnade dessa länder. Tillsammans med Lettland och Litauen har Ryssland redan avtalat om bortdragande av sina trupper. Lika önskvärt är det att samförstånd nås i de öppna frågor som existerar mellan Ryssland och Estland. Det skulle gagna säkerheten i hela Nordeuropa om det mellan länderna i Östersjöområdet skulle uppstå så omfattande samarbete och umgänge som möjligt. Detta skulle likaså främja en sådan balanserad utveckling inom samhällena, som är viktig med tanke på stabiliteten i hela regionen.

Herr president,

Under Er ledning genomgår Ryssland en historisk förnyelseprocess. Svårigheterna har varit enorma, många mål har redan uppnåtts. Vi vet hur svåra beslut Ni personligen har varit tvungen att fatta. I slutet av Er nya bok betonar Ni vikten av nationell endräkt. Ni konstaterar att ryssarna nu framför allt ser fram emot att politiken och det ekonomiska livet skall stabilisera sig och återfå jämvikten, och Ni säger att Ni själv har förståelse för Ert folks förhoppningar och ser på dessa klarsynt och med sunt förnuft. Ni känner djupt Ert historiska ansvar.

Herr president,

Ärade fru Jeltsina,

Mina damer och herrar,

Låt mig framföra ett varmt tack för den storartade gästfrihet som i dag har kommit oss till del här i Moskva. Jag sätter stort värde på att mitt program har inrymt rikligt med tid för diskussioner om bilaterala och internationella frågor med såväl Er som andra högt uppsatta företrädare för Ryssland.

Jag ber att få utbringa en skål för de goda relationerna mellan Finland och Ryssland, för det ryska folket samt för Er och Er hustrus hälsa och välgång.