Översättning
Republikens President Martti Ahtisaaris tal vid universitet i Dorpat 1.6.1994:
ÖSTERSJÖOMRÅDET I DET INTEGRERADE EUROPA
Estlands Ärade Herr Republikens President,
Ärade Rektor,
Mina Damer och Herrar,
Jag tackar Er varmt för att jag har beretts tillfälle att hålla föredrag här vid detta ansedda europeiska universitet. Detta universitet var redan på 1600-talet alma mater för många finländare.
Universitetet i Dorpat är en av de allra viktigaste kulturinstitutionerna inom Östersjöområdet.
Under sovjetväldets tid utgjorde kontakterna universiteten emellan den livstråd som långt höll relationerna mellan Finland och Estland levande under de svåra åren. Kontakten mellan universiteten i Dorpat och Helsingfors återknöts på 1950-talet oskyldigt inom idrottens område.
Stor betydelse hade president Urho Kekkonens besök 1964. Som en följd av besöket började man med större kraft utveckla all slags växelverkan mellan våra länder.
Jag önskar särskilt nämna att filosofiska fakulteten vid Helsingfors universitet, vars med fyra års mellanrum återkommande promotioner är den mest betydande akademiska festen i vårt land, flera gånger riktade sin höga och sällsynta hedersbetygelse till Estland. Till hedersdoktorer promoverades språkforskaren Paul Ariste 1969, etnologen Ants Viires 1982, Estlands ärade Republikens President, författaren Lennart Meri 1986 och författaren Jaan Kross 1990. Förra veckan promoverades Paul-Johannes Alvre. Också Åbo universitet har blivit ett viktigt centrum för estlandsrelationerna. Universitetskontakterna inskränkte sig inte enbart till dessa universitet.
Finland glömde inte Estland under sovjetväldets tid. På politisk nivå gjordes inga egentliga framsteg, men desto fler på medborgarrörelsenivå.
Ärade åhörare,
För Er estländare har den återvunna politiska självständigheten enligt min bedömning inneburit ett stort steg i riktning mot en klarare egen identitet som en nation, ett östersjöfolk och en del av den europeiska kulturgemenskapen. Ni har nu fler uppmuntrande vägvisare in i framtiden än Ni haft på årtionden.
Också för oss finländare innebär de Baltiska ländernasåtervunna självständighet att vår identitet som européer och ett östersjöfolk stärks. Från Helsingfors horisont sett har Östersjön nu verkligen två kuster. De Baltiska ländernas frigörelse förde resten av Europa närmare Finland, kanske på ett avgörande sätt.
Den stora omvälvningen i vår världsdel innebär samtidigt en stor möjlighet. Vi längtar inte tillbaka till nationalstaternas Europa, där konflikterna löstes med krig och maktpolitik. Vi vill ha ett Europa som förlitar sig på samarbete och kompanjonskap. I detta Europa finns det plats för det som är annorlunda. Där förtrycks inga minoriteter, utan uppmuntras individualism.
En civiliserad nationalkänsla är det nya Europas salt, och inte i egentlig mening den andliga faktor som sammanbinder det. Det integrerade Europa kännetecknas av gemensamma värderingar, demokrati, social ansvarskänsla, öppna medborgarrörelser och en fungerande marknadsekonomi.
Både Finland och Estland medverkar i byggandet av ett mångkulturellt, men integrerat Europa.
I dagens läge måste alla stater definiera sin position inom den egna regionen, den egna världsdelen och globalt.
De mindre staterna inom Östersjöområdet delar i dag allt tydligare en likartad ställning inom den internationella politiken.
Historien har ofta varit en faktor som skiljt Finland och Estland åt. Nu är skilsmässans tid förbi.
Ärade åhörare,
Frankrikes framlidne president Charles de Gaulle konstaterade att de fredsfördrag som slöts efter första världskriget endast var vapenstilleståndsavtal i vår tids trettioåriga krig. Vi inser detta bättre nu när århundradet, med två förödande världskrig och åtföljande ideologisk polarisering, börjar lida mot sitt slut.
Detta århundrade har i själva verket varit en enda stor brytningstid, ett lösgörande från ett system som byggt på nationalstatsidén men underblåst utövandet av maktpolitik.
Ingen stat vill längre, som Atlas i den grekiska mytologin, ensam bära jordklotet på sina axlar. Nu måste bördan delas mellan de stora och de små, så att ingen ensam dignar under bördan.
När konfrontationernas Europa har skattat till det förgångna byggs ett nytt och integrerat Europa småningom upp, genom förhandlingar och samarbete. Ett sådant på samverkan baserat Europa föds inte utan problem, men kan, och måste till slut, skapas.
För staterna och folken kring Östersjön är det viktigt att stärka de nätverk som främjar samarbetet inom det egna området. Mycket har redan gjorts. De framväxande nätverken inom Östersjöområdet främjar samhörigheten inom hela världsdelen. Jag är säker på att östersjösamarbetet får ett nytt innehåll uttryckligen genom utvidgningen av den Europeiska unionen. Det är värdefullt att EU-kommissionen redan nu har börjat bereda ett särskilt östersjöprogram. Också detta visar att EU tar den utmaning, som en utvidgning norrut innebär för unionen, på allvar.
Med tanke på ett framgångsrikt östersjösamarbete är det viktigt att de Baltiska länderna skapar fungerande samarbetsrelationer med varandra, vilket redan håller på att ske. På samma sätt förhåller det sig med staterna i Östersjöområdets södra del. De nordiska länderna kan bidra med sin långa tradition och erfarenhet av samarbete inom den nordiska gemenskapen som modell för ett utvidgat östersjösamarbete.
Det övergångsskede, den transition, som följde efter tudelningen pågår naturligtvis fortfarande i de Baltiska länderna. På kort sikt är det synnerligen önskvärt att medborgarrörelserna i området stärks, eftersom en sådan utveckling skulle stabilisera det politiska livet. Med tanke på dessa länders ställning inom det internationella samfundet är det likaså till fördel att deras relationer till Ryssland snabbt utvecklas till goda grannrelationer. Detta förutsätter att de främmande trupperna lämnar området, vilket bör ske före utgången av augusti.
Vi vill inte ge våra estniska bröder och systrar råd. Vi beundrar Ert mod och Er okuvlighet. Er självständighetskamp utgör en ärofull del av Europas nuhistoria.
Vi minns Er miljörörelses fördomsfrihet, Era sångfesters dramatiska kraft och det beslutsamma försvaret av Era politiska och medborgerliga rättigheter mot dem som hotat dessa rättigheter.
En inre medborgarsämja håller på att skapas. Detta var en stor utmaning också för Finland under den första tiden av vår självständighet.
Vi kan dock med exempel ur vår egen historia visa att den fredliga samexistensen mellan olika språk- och samhällsgrupper har varit berikande för oss. Finland är således ett mångkulturellt samhälle, vilket inte utgör någon god grogrund för ultranationalistiska fenomen.
Vi är säkra på att man här i Estland kommer att finna sådana lösningar på frågan gällande den ryska befolkningen som respekterar det nya Europas principer. Alla måste visa att de lärt av historien och frigöra sig från bitterhet, även om uppgiften är svår.
Ärade åhörare,
Det är mycket uppmuntrande att de ekonomiska förhållandena i Estland och de andra Baltiska länderna har börjat utvecklas i en gynnsam riktning redan under det pågående övergångsskedet. Problemen har varit enorma. Nu har dock utländska investeringar och utländskt kapital börjat skapa ekonomisk företagsamhet här i de Baltiska länderna. Finländska företag är med bland de första nya investerarna. Jag är säker på att denna utveckling ökar antalet arbetsplatser också i Finland, eftersom de företag som investerar här förbättrar sin konkurrenskraft i alla avseenden.
Estland är vår klart betydelsefullaste handelspartner i den Baltiska gruppen. Finland är också en viktig handelspartner för Estland. Finlands andel av Estlands utrikeshandel uppgår för närvarande till 30 %. Handelsutbytet mellan våra länder håller på att öka.
Det är särskilt önskvärt att de Baltiska länderna i rask takt ingår frihandelsavtal och separata associationsavtal med den Europeiska unionen. Dessa avtal har inte bara ekonomisk utan också avsevärd politisk betydelse. De erbjuder en plattform för fortsatt utveckling, de stakar ut riktningen för en kommande djupare integration med EU.
Företrädare för Estlands ledning har i olika sammanhang framfört bedömningen att Estland några år in på nästa årtusende kan ha blivit en stat som uppfyller kriterierna för medlemskap i Europeiska unionen.
Finland stöder ett så snabbt EU-medlemskap som möjligt för Estland och de övriga Baltiska länderna.
Ärade åhörare,
Den främsta förutsättningen för den europeiska integrationen är en ökad säkerhet. Här i Estland behöver ingen påminnas om detta. Det säkerhetspolitiska läget i vår världsdel håller på att utvecklas i en uppmuntrande riktning, även om man inte har förmått skapa någon ny heltäckande säkerhetsordning efter det kalla krigets slut.
Vi måste vara försiktiga när vi bedömer de mångahanda europeiska utvecklingsprocessernas framtid. Vi står inför den stora uppgiften att skapa ett europeiskt säkerhetsområde, där tillgripandet av våld inte längre används som hot i relationerna staterna emellan.
Lyckligtvis har vi tillgång till flera medel och institutioner som vi kan använda och utveckla för att öka vår gemensamma säkerhet. Konferensen om säkerhet och samarbete i Europa, som tillkom under det kalla kriget, har visat sig användbar också efter det att tudelningen upphörde. Den erbjuder en ram för en hållbar europeisk säkerhetsordning. KSSE binder samman de stabila europeiska staterna och de instabila reformstaterna samt Förenta staterna och Kanada.
Även om händelserna i det tidigare Jugoslavien har dragit direkt vanära över vår förmåga att skapa stabilitet och säkerhet i vår världsdel, måste vi blicka framåt, se de många historiska möjligheter som den nya situationen erbjuder.
Vi måste arbeta för att öka den kollektiva säkerheten i vår världsdel. KSSE erbjuder en modell och en utgångspunkt för detta arbete. Övriga institutioners förmåga och ställning är i mångt och mycket beroende av KSSE, dess trovärdighet.
Betydande byggstenar i det europeiska säkerhetsbygget är, utöver KSSE, den dialog och det samarbete mellan de militära organisationerna som siktar till stärkandet av partnerskapet för fred.
Nya säkerhetsökande lösningar håller på att skapas både i OSS-länderna och i Västeuropa. Det är viktigt att man betraktar säkerheten i vår världsdel som en helhet, utgående från den gemensamma säkerheten.
KSSE är den bästa garantin mot isolering. Det kalla kriget föddes när säkerheten började byggas upp just med isolering, stängsel och murar.
De enskilda staternas position inom det internationella samfundet bestäms inte längre så mycket på basis av militär styrka som på basis av teknologisk och ekonomisk prestationsförmåga. I sista hand gagnas säkerheten i vår världsdel bäst av en fortsatt, fördjupad ekonomisk och politisk integration som inte diskriminerar någon. En utvidgning av EU är således en nyckelfaktor med hänsyn till säkerheten och stabiliteten i Europa.
Finland håller på att fatta ett historiskt beslut om medlemskap i EU. I en rådgivande folkomröstning den 16 oktober skall medborgarna i Finland antingen godkänna eller förkasta ett medlemskap. Jag är fast övertygad om att en klar majoritet stöder ett medlemskap.
En utvidgad union är också en garanti för större resurser att utveckla de stater inom Östersjöområdet som befinner sig i övergångsskedet. De nordiska ländernas anslutning till EU säkerställer att EU får en nordisk dimension med hållbar utveckling. Samtidigt skapas aldrig tidigare skådade möjligheter att fastare koppla Ryssland till denna integrationsprocess. Utan Rysslands insats och deltagande kommer utvecklingen oundvikligen att bli ofullständig.
Min egen vision är att metropolen S:t Petersburg och Östersjöområdet kunde utvecklas till ett av Europas centrala områden, låt oss kalla det t.ex. Europas gröna zon i norr.
Också detta perspektiv övertygar oss om behovet av de stora trafikprojekt som gäller såväl via Baltica som de stora ban- och vägprojekten i södra Finland som syftar till att sammanbinda Åbo och S:t Petersburg.
Jag vill ändå inte här skapa illusioner om Europas framtid. Också EU genomgår ett komplicerat inre utvecklingsskede. I många av unionens medlemsstater är den ekonomiska situationen svår, vilket återspeglas i en ny skepsis också mot integrationen.
Vi européer måste emellertid övervinna detta andliga förlamningstillstånd; vi måste skapa nya förutsättningar för framgång i den hårda konkurrensen inom världsekonomin.
Europa håller ofrånkomligen på att omvandlas från en världsdel dominerad av stormakter till en världsdel kännetecknad av samarbete. I detta Europa finns inga stora eller små stater, utan bara sådana stater som förmår samarbeta och sådana som inte förmår göra det. Lyckligtvis börjar de senares antal vara nästintill obefintligt.
Ärade åhörare,
Vi håller på att bakom oss lämna en epok som har präglats av maktpolitik, stormaktsmotsättningar och tro på stora ideologier.
Världssamfundet håller på att omgestaltas. Samtidigt viker de stora ideologierna. Europas uppgift i detta världsomfattande paradigmskifte är att säkerställa att frihet, demokrati och social ansvarskänsla hindrar chauvinism och förtrycksideologier från att åter bli härskande krafter i samhället.
Viktiga utvecklingsfaktorer i det nya Europa är nu också de små nationerna, deras samarbetsförmåga och skapande insats. I denna utveckling viker Finland och Estland av från sin ensamma kurs och slår in på en gemensam och förenande väg.