REPUBLIKENS PRESIDENTS TAL VID FESTMIDDAGEN DEN 18 OKTOBER 1994 PÅ AKERSHUS SLOTT

Era Majestäter,

Era Kungliga Högheter,

Ärade gäster,

Jag tackar Ers Majestät för de varma ord Ni riktat till mig och det finska folket. Jag tackar Ers Majestät, Drottningen, och hela det norska folket även för min egen och min makas del för det storartade mottagandet vi erfarit vid vår ankomst idag till Norge.

Vi sätter speciellt värde på, att Hennes Majestät Drottningen funnit det vara möjligt att vara med oss i dag under de omständigheter av sorg, som drabbat Henne och den Kungliga Familjen. Jag framför ännu en gång våra uppriktiga kondoleanser.

Här på Akershus slott, som genom sin historia blivit en nationell frihetssymbol för Norge och det norska folket, känner vi också, att vi kommit den norska folksjälen nära.

Mina band till Norge har en djup personlig förankring. Min förfader i rakt nedstigande led var en yrkesman inom sågindustrin Olaus Adolf Jakobsen, som i mars 1872 lämnade de trygga förhållandena vid Tisteådalens "Saugbrugsforening" och flyttade till Kotka vid Kymmene älvs mynning i sydöstra Finland. Här grundade den norske konsuln Hans Gutzeit samtidigt en modern såg. Bland annat därför fick Kotka stadsrättigheter 1878. Det var först min far som förfinskade vårt släktnamn Adolfsen till det mera finskt klingande namnet Ahtisaari. Gutzeit levde dock kvar som namn och även idag är det statsägda, numera även börsnoterade bolaget Enso-Gutzeit ett av Finlands största industriföretag.

Många finländare har sina rötter i Norge. Men även i Norge finns det ett stort antal norrmän med finländsk bakgrund. I finnskogarna på den östra stranden av Glomma älv finns det ortsnamn givna av svedjebrukare från Savolax. Namn som man i byarna fortfarande väl känner till. Även i norra Norge finns det finländska emigranter som anlänt för generationer sedan, men även senare invandrare. Samerna i Norge och Finland har även de alltid velat förflytta sig utan att bry sig om gränser. Jag ser med stort intresse fram emot vårt besök i Tromsö som är ett regionalt centrum, som påminner oss om vårt nära grannskap och våra kulturella kontakter. Det är även för övrigt ett intressant och dynamiskt tillväxtområde med världens nordligaste universitet med sina forskningsinstitutioner och därifrån det fortlöpande framförs initiativ till det för oss viktiga samarbetet i Barents euro-arktiska råd.

Idag och i morgon bekantar vi oss med den vackra huvudstadsregionen, dess forntid, nutid, administration, näringsliv och även med konstlivet. Från Helsingfors, som är av samma storleksordning som Oslo, kommer man till Er vackra huvudstad först över havet och sedan genom Sverige. Även om vi kan kommunicera med varandra på våra nordiska språk och även om vi i Finland också har en livskraftig svenskspråkig andlig kultur, har inte vår ömsesidiga kännedom om varandra ökat i den mån som det hade kunnat. Experter på olika områden träffas nog någorlunda regelbundet. Men de vanliga medborgarnas turism tvärs över Norden är ännu inte så utbredd, fastän våra länder kraftfullt strävar till att öka turismen mellan våra länder. I bägge länder finns dock redan grupper av människor som i stället för att söka sig till södern önskar uppleva Norges fjordar och fjäll eller som sommartid besöker Finlands soliga sandstränder.

Av språkliga skäl är den svagaste länken i vårt kulturella umgänge uttryckligen litteraturen och den härmed jämförbara scen- och filmkonsten. Under årens lopp har vi åstadkommit en hel del inom dessa områden, men mycket återstår ännu att göra. Man bör uppmuntra direkta översättningar från det ursprungliga språket och utbilda kompetenta översättare. Detta är ett för våra språk, som ej har så många utövare, annars också ett ständigt och svårt problem. Det är bra att den finsk-norska kulturfonden senaste sommar fäste uppmärksamheten vid avsaknaden på ett speciellt Finland-instititut i Oslo. Förverkligandet av denna länge omtalade kulturinrättning borde trots ekonomiska svårigheter fås till stånd om än i mindre skala. Tanken är förstås att verka för främjandet av bägge länders kultur. Våra erfarenheter av motvarande projekt i Stockholm och Köpenhamn har varit mycket positiva.

När det gäller andra kulturella områden som musik, design, bildkonst, underhållning och även idrott behövs ej särskilda incitament, utan ett tillfälle till uppträdande i grannlandet är alltid uppskattat och samtidigt känner den inbjudne sig redan på förhand vara välkommen. I Finland var man i mycket nöjd med Norge-veckan som arrangerades senaste sommar i Tammerfors. Veckan hade dels kulturella, informativa och även kommersiella målsättningar.

Det ekonomiska samarbetet mellan Finland och Norge lönar det sig inte mera att följa med hjälp av tullstatistik utan med anlitande av internationell statistik som beskriver företagens omsättning. Den norska varvsindustrins flaggskepp finns i Finland. Norges största cellulosa- och pappersindustri i mina förfäders hemtrakt Halden fungerar med finska maskiner och dess avloppsvatten renas med anlitande av finsk miljöteknologi. Finland äger minoritetsandelar i både Nordsjöns och Norska havets kolväteresurser. Finland och Norge dominerar tillsammans Europas marknader för plastråämnen utifrån Danmark. Finland och Norge äger tillsammans ett betydande stålföretag som opererar utgående från Sverige.

De nordiska länderna är sedan gammalt ett enhetligt, långt integrerat ekonomiskt område, inom vilket bl.a. arbetskraftens rörlighet redan länge har varit en självklar frihet. Vår vidare gemensamma referensram är dock Västeuropa. Detta område utgör som en helhet ett marknadsområde som är av avgörande betydelse för våra länder. Med EES-avtalet har en ekonomisk verksamhet utan hinder varit ett faktum även inom industrin, handeln och finansvärlden från och med början av detta år. Under de allra närmaste veckorna avgörs äntligen hur vart och ett av de tre nordiska länderna ordnar sina förbindelser till Europeiska Unionen.

Norden utgör samtidigt även en bro för Europa till det nordvästliga Ryssland och Baltikum. Vi tillhör alla samma Europa och till våra mål hör naturligtvis att främja goda grann- relationer och ömsesidigt förmånlig handel även i förhållande till våra närområden. Vårt gemensamma syfte är således att Europa blir en världsdel med ett fast och ett icke-diskriminerande samarbete och med härpå baserade fredliga och stabila förhållanden.

På den europeiska kontinenten och speciellt i Sydeuropa frågas ofta hur de nordiska länderna egentligen koordinerar sina ärenden. Man misstänker att det skulle vara fråga om någonslags övernationell sammanslutning. Så är det förstås inte, vilket vi väl vet. Vi fattar beslut som pekar i samma riktning och vi känner djup samhörighet för att vi är så likartade. Det nordiska samhället och det nordiska folkstyret är begrepp, som vi med all rätt är stolta över. Vårt gemensamma nordiska arv innebär på nationell nivå det som på individuell nivå kan karaktäriseras som en lycklig barndom och familjesämja. Det är tryggt att kunna förlita sig på detta i de olika skedena av internationellt umgänge.

Jag önskar utbringa en skål Ers Majestäter Kungen och Drottningen och den Kungliga Familjen till ära samt för Norges och det Norska Folkets välgång.