Gå direkt till innehållet

Republikens president Sauli Niinistös tal vid ambassadörsdagarna 21.8.2012 - Republiken Finlands president: Tal

Republiken Finlands President
Normal textstorlekStörre textstorlek
Tal, 21.8.2012

Republikens president Sauli Niinistös tal vid ambassadörsdagarna 21.8.2012

(med reservation för ändringar)

Bild: UM/Timo IkonenBild: UM/Timo Ikonen

Det är med glädje och uppskattning jag nu vänder mig till cheferna för Finlands beskickningar i utlandet. Vi samlas här från när och fjärran för att delta i detta årliga utrikespolitiska evenemang i syfte att bedöma både läget i världen och Finlands linje. Det finns ett allt större behov av sådan reflektion just nu. Finland står inför många utmaningar.

Jag har varit president i snart ett halvt års tid. Närmare bestämt i 174 dagar – inte för att jag räknar så noga. Under denna tid har jag tagit del av en ansenlig mängd analyser som ni har skrivit, och dem vill jag tacka er varmt för. Analyserna har utgjort ett nödvändigt underlag för skapandet av en världsbild ur vårt finländska perspektiv. Jag tror att detta evenemang är rätt forum för mig att på motsvarande sätt ge er en närmare inblick i mina iakttagelser och reflektioner så här långt. Hur ser jag på Finlands ställning? Vilka är våra mål inom närområdet? Hur ska vi gestalta krisen i Europa? Och hur kan vi bäst främja våra intressen globalt?

***

Det är ingen nyhet att Finland just nu lever i en stormig värld. De ljusa framtidsutsikter vi hade ännu i början av förra årtiondet har mörknat. Molnen tornar upp sig och framför oss ligger ett svallande hav med blindskär under ytan. Vi är nu tvungna att orientera oss i dåligt väder.

Det har visat sig vara svårare än väntat att finna lösningar på problemen i världen. Ett exempel på detta är den förfärliga konflikten i Syrien som inte tycks ha något slut. Det ömsesidiga beroendet har ökat i världen och säkerheten i vår omvärld har blivit allt mer komplicerad. Klimatförändringen, befolkningstillväxten och migrationen formar om vår verklighet. Cyberhot som för ett decennium sedan ansågs vara science fiction är verklighet i dag. Framtiden bär troligen med sig sådana nya hot som vi i dag inte ens kan föreställa oss att bereda oss på.

Världspolitiken är redan multipolär. Nya maktcentrum träder fram på arenan, bland dessa Kina som det mest betydande. De växande maktfaktorerna fortsätter att öka i betydelse. Den nya världsordningens konturer är ännu oklara.

Världspolitiken har samtidigt blivit mer mångfasetterad. Man behöver inte vara marxist för att inse att ekonomins betydelse kommer att fortsätta öka. Marknaden, företagen och de icke-statliga organisationerna påverkar våra öden i allt högre grad. Ingen frågar längre efter påvens divisioner – en kreditvärdering kan avslöja något ännu viktigare. Vi är också tvungna att se över våra knappa naturtillgångar. Det görs en ny indelning i vinnare och förlorare. Den ekonomiska tillväxten kan gynna allt fler, men samtidigt är tidigare framgångar inte längre någon garanti för framtiden.

Världen dras också med en brist på ledare. Man har inte lyckats nå multilaterala samarbetsformer som kan stå sig mot de växande utmaningarna. Det jäser dessutom i hela västvärlden. Dess ekonomiska och politiska ställning försvagas av erosion. Vi förbrukar mer än vi förtjänar och det finns inga garantier för att vi imorgon kan förtjäna så mycket att det räcker till. För alla kommer det inte att räcka till.

Finlands mer än tvåhundraåriga historia som politisk och administrativ enhet, varav närmare 95 år som självständig stat, har varit en vacker, tudelad historia. Det har varit en historia om överlevnad och framgång. Den livsstil som skapats här har stått emot trycket från både tid och historia. Samtidigt har vi finländare lyckats skapa oss ett samhälle som i dag ses som en förebild.

Finlands överlevnad och framgångar är ingen tillfällighet. Vi har klarat oss tack vare tidigare generationers målmedvetna arbete och mod. Detta gäller även i dag, även om vårt land nu präglas av en allt äldre befolkning och ett relativt bekymmerslöst liv. Vår utmaning ligger nu i att säkerställa fortsatt framgång trots allt mer omväxlande omständigheter. Vi får bereda oss på ytterligare ett ombyggnadsprojekt.

Den finländska utrikes- och säkerhetspolitikens uppgift är att tjäna detta nationella arbete. Dess mål ska vara Finlands och finländarnas allmänna bästa. Syftet är att säkerställa trygghet och välfärd på nära håll, men att också i möjligaste mån främja dessa längre bort. Också inom utrikespolitiken krävs det kraftiga insatser i syfte att skapa förutsättningar för Finland att klara sig i internationella sammanhang. Vi måste kunna föra ut Finland i världen på ett nytt sätt; inte bara i form av produkter, utan också som ett investeringsobjekt och en nyttig samarbetspartner.

***

Finlands säkerhet, stabilitet och välfärd har sin upprinnelse i våra närområden. Våra grannar har en direkt inverkan på vår ställning. Om våra närrelationer inte fungerar, är det föga sannolikt att andra relationer längre bort heller fungerar. Närområdet utgör också en grundsten för den finska ekonomin: närmare hälften av utrikeshandeln sker med länderna kring Östersjön.

De nordiska länderna är Finlands historiska, samhälleliga och ekonomiska kärnfamilj. Betydelsen av det nordiska kan inte nog betonas. Under tidigare år kom denna dimension kanske att blekna en aning, trots att kontakterna på näringslivets sida ökade i jämn takt. Nu upplever det nordiska samarbetet en renässans, som tar sikte på framtiden.
Målsättningen är ett djupt, mångsidigt, nordiskt partnerskap som omfattar internationella förbindelser. Utvecklingen av försvarssamarbetet har här en egen central plats. Vi måste också eftersträva ett brett internationellt utnyttjande av det nordiska partnerskapet. Tillsammans är de nordiska länderna starka.

Östersjöstaterna Estland, Lettland och Litauen är tillsammans med de nordiska länderna våra nära EU-partner i Norden. Vart och ett av dessa länder har under de senaste tjugo åren visat prov på utvecklingsvilja och förmåga. Estland, Lettland och Litauen har stabiliserats, nått högre välstånd och visat sin kristålighet. Genom denna sin utveckling har de gjort en insats för att stärka hela Östersjöregionen, vilket har gagnat alla länder i området. Det är viktigt för oss att nå ett djupare och mångsidigare partnerskap med Estland, Lettland och Litauen.

Utvecklingen i vårt grannland Ryssland har under de senaste två decennierna varit positiv i många bemärkelser. Landet har nått högre välstånd, blivit öppnare och införlivats i den internationella ekonomin. Detta är en helhetsbild och resultaten är inte obetydliga. Ändå utvecklades Ryssland inte precis på det sätt som alla, inbegripet ryssarna själva, hade hoppats. I det civila samhällets reaktioner kan man skönja frustration, besvikelse och protest. Vi finländare måste alltid kunna se Ryssland för vad det är. Detta är vanligen allt annat än lätt, eftersom den tolkning som görs i Ryssland avviker från den som görs i det nordiska samhället.

Rysslands betydelse för Finland består. Fungerande relationer på alla nivåer, en förmåga till initiativ och resultatrikt samarbete med Ryssland hör till våra starka sidor. Våra ekonomiska förbindelser har stärkts till att bli avsevärda. Den ryska tillväxten stöder vår ekonomi, medan Finland kan erbjuda vägledning för utveckling av den ryska ekonomin. Vi bör inte ignorera de ryska problem som är förknippade med rättsstaten, demokratin och de mänskliga rättigheterna. Det gynnar ingen. Vi ska ändå inte utmärka oss genom att endast peka på problemen, utan snarare genom att bidra till att finna lösningar på dem. Som EU-land ser vi Ryssland utifrån vårt eget utgångsläge och våra egna starka sidor.

Relationerna mellan Finland och Ryssland är goda. De får också nya drag. Den mest avgörande förändringen är att gränsen blivit lägre samt att de dagliga kontakterna och förbindelserna ökat snabbt. Trenden fortsätter och kommer att tillta i och med en eventuell, framtida visumfrihet. Vi håller som bäst på att komma till insikt om denna utveckling och att förbereda oss på den. Att känna Ryssland blir allt viktigare för allt fler av oss.

Ibland får vi höra ryska uttalanden som vi inte kan känna igen oss själva i. En kännedom om kulturen och historien i våra länder hjälper oss att lägga dessa uttalanden i en kontext. Finland är alltid öppet för diskussion. I juni förde jag en givande och innehållsrik diskussion om säkerhetspolitiken med president Putin. Vi vet båda var vi står, och våra ståndpunkter bjöd inte på några överraskningar.

Östersjön och det arktiska området hör till våra grannområden. Inför detta faktum kunde man kanske konstatera att vi har tur som inte kan rå för geografin. Östersjön är för oss både en oersättlig havsmiljö och en ekonomisk livlina. Över 80 procent av vår handel går via Östersjön. Att rädda Östersjön hör till Finlands nationella mål. Vi har redan kommit på god väg, och vi har också fått med oss nya, innovativa och praktiskt inriktade aktörer. Ett aktivt skydd av Östersjön hör tillsammans med starka insatser för att utveckla ekonomin i området till kärnan i vår utrikespolitik.

Arktis ökande betydelse är en realitet som vi småningom kommit till insikt om. Nu är det dags att reflektera djupare och agera mer beslutsamt. Vi har skäl att på alla nivåer aktivt verka för att Arktis ska hållas fritt från spänningar. Då kan vi erbjuda vårt kunnande när det gäller att nyttiggöra regionens ekonomiska potential och när det gäller miljöskyddet i området. Vi behöver såväl ett starkare Arktiskt råd som bilaterala arktiska partnerskap, i synnerhet med våra grannländer Ryssland, Norge och Sverige. Vi måste också se över vår egen arktiska beredskap och våra resurser. Utvecklingen i Arktis innebär att vi står inför en ny tid med nya möjligheter. Denna chans ska vi inte missa.

***

Finland är i alla hänseenden ett europeiskt land. Det behöver vi inte längre bevisa. När Finland för nästan 18 år sedan anslöt sig till Europeiska unionen var beslutet både rätt och oåterkalleligt. Finland har dragit sitt strå till stacken i byggandet av EU. Vi har arbetat för en tätare, starkare och mer handlingskraftig union. Vårt mål har inte varit kortsiktiga vinster utan hållbara resultat. Vi har betonat vikten av att alla följer EU:s gemensamma spelregler, och vi har rentav själva levt som vi har lärt. Det har varit en välfungerande linje som varit i samklang med Finlands intressen.

Nu befinner vi oss emellertid i en ny situation. Europa genomlever sin kanske svåraste tid sedan andra världskriget. Varje dag påminns vi om den aktuella skuldkrisen, som håller regeringarna fullt sysselsatta. Men vi har också en strukturell kris, vi är i en situation där vi inte klart kan överblicka hur vi ska kunna bevara den europeiska levnadsstandarden och levnadsmodellen i framtiden. Vi befinner oss i en första fas av en period av kraftig anpassning vars konsekvenser ännu är okända. En sak är säker: Europa kommer inte att ha den ställning den har haft tidigare.

Dessutom trampar EU vatten just när unionen som mest skulle behövas. Det går inte att föreställa sig att EU-länderna genom att agera på egen hand skulle ha något större politiskt inflytande på global nivå. Vi skulle också ha all anledning att försöka fördjupa den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken.

Det finns inga snabba eller enkla lösningar på den europeiska krisen – åtminstone kan inte jag se någon sådan. En första förutsättning för en ny uppgång är att man har tillräcklig insikt om det egna läget. Det skadar inte heller att erkänna fakta. Vi borde dessutom förmå återställa det ömsesidiga förtroendet mellan medlemsländerna. Utan förtroende sneglar man bara åt sidan i stället för att blicka framåt. EU behöver samla alla sina krafter för att ta sig igenom problemen. Ett utträde ur euron är ingen lösning.

I dessa tider har Finland skäl att gå försiktigt fram. Det har regeringen även betonat. Vi har inte råd att föra en politik som signalerar arrogans och självförhävelse, lika lite som vi kan låta oss bli överkörda. Vi har skött våra egna affärer relativt väl, och det är inte oresonligt att kräva detsamma av andra, i synnerhet som vi inte driver någon särskild, egen agenda.

Europeiska unionen måste utvecklas på ett sätt som är hållbart, såväl moraliskt som med tanke på demokratin. Den saken kan man inte kringgå genom institutionella arrangemang eller andra knep. En överföringsunion, där ansvar, inkomster och skulder överförs, och som arbetar i ensamt majestät, skulle ha svaga framtidsutsikter. En sådan union skulle inte fungera vare sig globalt eller ens internt. Vi behöver ett bättre Europa.

I åratal har man – med rätt klent resultat – pockat på att jag ska komma med ett skinande nytt gå-med-i-Nato-uttalande. Också nu måste jag tyvärr göra somliga besvikna. Nato är en mycket viktig partner för Finland. Den är en viktig partner inom såväl krishanteringen som i utvecklandet av försvarsmakten och i övningsverksamheten. Under de närmaste åren torde tyngdpunkten i samarbetet alltmer förflyttas till de två sistnämnda. Finlands försvarsmakt kan inte vara en enstöring som existerar separat från de västerländska standarderna och nätverken. Vi har all orsak att fortsätta och vidareutveckla vårt samarbete med Nato. Samarbetet med Nato är en del av den helhet som omfattar såväl EU:s säkerhets- och försvarspolitik som det nordiska försvarssamarbetet.

Jag ser för närvarande inga faktorer som skulle förutsätta att vi blir medlemmar i Nato. Ett medlemskap skulle också kräva stöd av majoriteten av de finska medborgarna. Man ska heller inte tro att en viljeyttring från den politiska ledningens sida så där utan vidare skulle få det skeppet att vända. En helomvändning skulle förutsätta att det finns fakta och fenomen som majoriteten identifierar och erkänner som faktorer som talar för ett medlemskap. Finland ska givetvis fortfarande ha möjlighet att ansöka om medlemskap. Beslutet är vårt, men det betyder inte att ett sådant beslut måste fattas.

***

Under de närmaste åren kommer Finland att lotsa sig fram i ett internationellt system i brytning. Det ligger i vårt intresse att arbeta för att det systemet ska vara förankrat i en fungerande multilateralism och vara regelbaserat. Det internationella samfundet bör också förmå ta tag i utmaningar av alltmer mångskiftande slag som ingen nationalstat ensam kan tackla. Regleringen av ekonomin och finansmarknaden är bra exempel på detta. Vi kan emellertid inte förlita oss på att starka institutioner etableras särskilt snabbt.

Vi bör därför vara på alerten, bära ansvar och driva våra intressen i världen. Vårt synfält får inte vara begränsat till endast närområdena eller till Europa. Finland måste också ha beredskap att greppa de möjligheter som öppnas inom den globala politiken och ekonomin. Vi har ju den kunskap som krävs. Som exempel kan än en gång nämnas Syrien, vars kemiska vapen med fog skapar oro inom det internationella samfundet. Vi har en stark kompetens när det gäller att upptäcka och övervaka sådana vapen. Finland har redan inlett förberedelser för att få till stånd en konferens om inrättande av en massförstörelsevapenfri zon i Mellanöstern. Fastän upplägget bjuder på många utmaningar är målet ytterst viktigt.

Finland aspirerar på det roterande medlemskapet i FN:s säkerhetsråd åren 2013–2014. Säkerhetsrådet om något är ju det forum där vi kan ta ansvar och söka lösningar. Ni har alla gjort ett gott arbete för att främja vår kampanj. Nu återstår bara slutspurten. Där gör vi som Bolt och sätter allt på spel. Vi hoppas på det bästa men fruktar inte det värsta. Kampanjen har redan i sig på ett värdefullt sätt bidragit till att stärka Finlands internationella kontakter.

Finland måste ha täta kontaktytor till de globala maktcentren. Detta gäller givetvis Förenta staterna, som också i framtiden kommer att bevara sin ställning som den viktigaste globala aktören. Det gäller också växande makter såsom Kina, Indien Brasilien och Turkiet. Vår handel med dessa fyra länder står för bara lite under 10 procent av vår utrikeshandel. Det finns alltså en stor potential, men vi är ju inte de enda som tar sikte på dessa möjligheter. Utvecklingen i dessa länder och det ökade ömsesidiga beroendet ger oss allt fler nya möjligheter till samarbete. Dem måste vi kunna fånga upp.

Finlands internationella status är stadigt befäst. Vår värdegrund – rättvisa, hållbar utveckling, demokrati, respekt för mänskliga rättigheter samt rättsstatsprincipen – är solid och allmänt erkänd. Vi är kända som ansvarstagare, såväl i uppdragen som fredsbevarare och medlare som inom utvecklingssamarbetet. Som ett nordiskt land med hög utbildningsnivå och ett välfungerande och jämlikt samhälle har Finland goda utgångspunkter. Att vi lyckats behålla kreditbetyget trippel-A är en värdefull fjäder i hatten. Vår internationella status definieras också i betydande grad av att vår offentliga ekonomi är i balans och av att vi har företag med global verksamhet.

Finland kan ha internationell relevans endast om vi har ett enhetligt samhälle och en dynamisk ekonomi. Inte heller detta är tillräckligt – Finland måste också kunna öppna sig och vara attraktivt på rätt sätt. Kunde inte Finland i egenskap av ett stabilt och välskött land som inte heller saknar ett visst mått av kreativ galenskap kunna vara en verklig investerarmagnet? Och varför skulle inte Finland för såväl de kreativa experterna som för oss vanliga knegare kunna vara ett drömland, en den goda vardagens stormakt, som bjuder på oändliga möjligheter? För att öka Finlands dragningskraft behövs också kreativa drömmar. Vi måste maximera andelen finländsk arbete, vare sig arbetaren är ung eller gammal, infödd eller inflyttad. Vi måste noga se till att vi går i rätt riktning, att vi inte hemfaller till att se snett på allt nytt och strypa varje försök till framgång.

Bara ett välmående Finland kan ta ett starkt ansvar för globala frågor. Detta är inte en moralisk utan en realistisk slutsats. Att vi själva klarar oss bra är därför en grundläggande förutsättning. Ansvarstagandet bör dessutom inte mätas endast i medlemskap, procenter eller finansiella bidrag. Våra egna erfarenheter, kunskaper och färdigheter är ofta det mest hållbara vi har att tillföra. Vi har den makt som följer av ett gott föredöme, och vi inser det inte alltid ens själva. Skulle vi ha anledning att fundera mera på att utnyttja också denna aspekt? Kunde vi kanske lyfta upp vår grundskola eller vår barnrådgivning som synliga, effektivt marknadsförda och omhuldade flaggskepp? Om givaren eventuellt själv skulle få en nytta är det väl inget att oroas för. Det handlar inte om nollsummespel i någondera riktningen.

***

I den nya, internationella omvärlden som tar form når man inte framgång genom att hålla sig i bakgrunden. Ett lands storlek saknar inte relevans, men är inte heller den enda faktorn av betydelse. Finlands internationella status definieras i allt högre grad dels av landets egen livskraft, dels av dess förmåga att söka och erbjuda lösningar. Värderingar och moral har betydelse, och också flit belönas. Just en sådan värld tror jag Paasikivi drömde om, under sina "fruktansvärda" år. Vi har trots allt goda förutsättningar att vara med och bygga ett gott grannskap, ett starkt Europa och en bättre värld. Det är såväl min som er uppgift.
 

Skriv ut
Bookmark and Share
Detta dokument

Uppdaterat 21.8.2012

© 2012 Republikens presidents kansli Mariegatan 2, 00170 Helsingfors, tel: (09) 661 133, Fax (09) 638 247
   Information om webbplatsen   webmaster[at]tpk.fi