Gå direkt till innehållet

Uppgifter - Republiken Finlands president: Ställning och uppgifter: Uppgifter

Republiken Finlands President
Normal textstorlekStörre textstorlek

Uppgifter

Republikens presidents uppgifter och behörighet anges i  grundlagen. Utöver de uppgifter som nämns i grundlagen sköter presidenten de uppgifter som särskilt påförs republikens president i någon annan lag.

Uppgifter i grundlagen

Andra uppgifter

Utövande av regeringsmakten

Enligt Finlands grundlag utövas regeringsmakten av republikens president samt statsrådet, vars medlemmar skall ha riksdagens förtroende. Denna princip återspeglas i grundlagens övriga bestämmelser om presidentens uppgifter och maktbefogenheter: lagstiftningsbehörigheten, rätten att utfärda förordningar och tjänsteutnämningsbefogenheten m.m. Antalet ärenden som omfattas av regeringsmakten har ökat kraftigt jämfört med den situation som rådde när regeringsformen stiftades 1919. Tyngdpunkten för den högsta verkställande makten har förflyttats i riktning mot statsrådet. Medlemskapet i EU har haft en liknande verkan.

Förtida riksdagsval

Republikens president kan på motiverat initiativ av statsministern och efter att ha hört riksdagsgrupperna bestämma att förtida riksdagsval skall förrättas. Den nya riksdagen väljs för en normal valperiod på fyra år. Riksdagen kan själv besluta när den avslutar sin session före valet.

Under åren 1919 - 1991 var presidentens behörighet att utlysa nyval oinskränkt; om presidenten fann det nödvändigt hade han rätt att förordna om nyval. Sju gånger har presidenten bestämt att förtida riksdagsval skall hållas: 1924 (Ståhlberg), 1929 och 1930 (Relander), 1953 (Paasikivi) samt 1961, 1971 och 1975 (Kekkonen).

Utnämnande av medlemmar i statsrådet och befriande av dem från uppdraget

Statsministern och ett behövligt antal andra ministrar (medlemmar av statsrådet) utgör statsrådet, som i dagligt tal också kallas regeringen eller ministären. Medlemmarna av statsrådet skall vara för redbarhet och skicklighet kända finska medborgare och ha riksdagens förtroende.

Efter riksdagsvalet eller efter att regeringen annars avgått meddelar republikens president riksdagen vem som är statsministerkandidat. Det sker utifrån resultatet av riksdagsgruppernas överläggningar och efter att presidenten har hört riksdagens talman. Efter meddelandet väljer riksdagen statsministern, som republikens president därefter utnämner till uppdraget. De övriga ministrarna utnämns av presidenten i enlighet med förslag av den som valts till statsminister. När statsrådet utnämns och när dess sammansättning ändras på ett betydande sätt skall riksdagen vara sammankallad.

Den nya regeringen utnämns vid en föredragning för republikens president, där presidenten först befriar den föregående regeringen från uppdraget och sedan omedelbart utnämner medlemmarna i den nya regeringen.

Presidenten kan befria hela ministären från dess uppgifter efter att statsministern framställt regeringens avskedsbegäran eller bevilja en enskild minister avsked på hans eller hennes anhållan eller på statsministerns initiativ. Regeringen anhåller alltid om avsked efter ett riksdagsval. Vid övriga tidpunkter kan anledningen till en anhållan om avsked vara att riksdagen har uttryckt misstroende eller att förutsättningarna för fortsatt regeringssamarbete har upphört. Presidenten skall befria regeringen eller en minister från uppgifterna utan anhållan eller utan initiativ från statsministern, om riksdagen har uttryckt att regeringen eller ministern inte har riksdagens förtroende.

Internationella förhållanden

Finlands utrikespolitik leds av republikens president i samverkan med statsrådet. Riksdagen godkänner dock internationella förpliktelser och uppsägningar av dem samt beslutar om ikraftträdande av internationella förpliktelser till den del så anges i grundlagen. Om krig och fred beslutar presidenten med riksdagens samtycke.
Statsrådet svarar för den nationella beredningen av beslut som fattas i Europeiska unionen och beslutar om Finlands åtgärder som hänför sig till dem, om inte beslutet kräver godkännande av riksdagen. Riksdagen deltar i den nationella beredningen av beslut som fattas i Europeiska unionen enligt vad som sägs i grundlagen.
Presidenten träffar alla betydande utrikespolitiska avgöranden i samverkan med och efter beredning i statsrådet. Presidenten beslutar om Finlands utrikespolitiska linje och initiativ samt om förhållningsreglerna till dem som företräder Finland, i alla frågor som är av principiell eller annars stor betydelse, om erkännandet av stater, om inledandet eller avbrytandet av diplomatiska relationer, om diplomatiska beskickningar, om inträde i eller utträde ur internationella organisationer, om delegationerna vid internationella förhandlingar samt om undertecknande, ratificering och ikraftbringande av internationella förpliktelser (utom i fråga om bestämmelser som hör till området för lagstiftningen).
Presidenten förordnar cheferna för Finlands diplomatiska beskickningar (ambassadörer). Presidenten tar emot kreditivbreven för i Finland ackrediterade diplomatiska sändebud från andra stater eller från internationella organisationer.
För meddelanden till andra stater och internationella organisationer om utrikespolitiskt betydelsefulla ställningstaganden svarar den minister vars ansvarsområde omfattar internationella förhållanden.

Lagstiftningsärenden

Enligt grundlagen utövas den lagstiftande makten av riksdagen. Förslag om stiftande av lag väcks i riksdagen genom en regeringsproposition eller genom en riksdagsledamots lagmotion. Lagmotioner kan väckas medan riksdagen är sammankallad. Statsrådet förelägger regeringspropositionerna.
Republikens president beslutar om stadfästandet av lagar i statsrådet utifrån statsrådets förslag till avgörande.

En lag som har antagits av riksdagen skall föredras för republikens president för stadfästelse. Presidenten skall besluta om stadfästelsen inom tre månader från det lagen tillställts presidenten för stadfästelse. Presidenten kan före stadfästelsen begära utlåtande om lagen av högsta domstolen eller högsta förvaltningsdomstolen.
Om presidenten inte stadfäster lagen återgår den till riksdagen för behandling. Lagen skall godkännas med oförändrat sakinnehåll eller förkastas. Beslutet fattas i plenum i en enda behandling med flertalet röster. En lag som godkänts på detta sätt träder i kraft utan stadfästelse. Lagen skall anses ha förfallit om riksdagen inte godkänner den på nytt. Har republikens president inte inom utsatt tid stadfäst en lag, skall den utan dröjsmål tas upp till ny behandling i riksdagen. En lag som har stadfästs eller som träder i kraft utan stadfästelse skall undertecknas av republikens president och kontrasigneras av den föredragande ministern.

Republikens presidents kansli sköter inte uppgifter som anknyter till beredningen, föredragandet eller stadfästelsen av lagar och kan därför inte besvara förfrågningar om detta. Förfrågningar skall riktas till ministeriet i fråga eller, om ministeriet inte är känt, till informationsenheten vid statsrådets kansli.

Förordningar

Republikens president, statsrådet och ministerierna kan utfärda förordningar med stöd av ett bemyndigande i grundlagen eller i någon annan lag. Genom lag skall dock utfärdas bestämmelser om grunderna för individens rättigheter och skyldigheter samt om frågor som enligt grundlagen i övrigt hör till området för lag. Om det inte särskilt anges vem som skall utfärda en förordning, utfärdas den av statsrådet. I alla situationer bereds och föredras förordningarna av respektive ministerium och minister.

Republikens presidents kansli sköter inte uppgifter som anknyter till beredningen och föredragandet av förordningar och kan därför inte besvara förfrågningar om detta. Förfrågningar skall riktas till ministeriet i fråga eller, om ministeriet inte är känt, till informationsenheten vid statsrådets kansli.

 Tjänsteutnämningar

Republikens presidents utnämningsbehörighet anges i grundlagen eller baserar sig på någon annan lag. Republikens president utnämner:

  • kanslichefen och föredragandena vid presidentens kansli
  • justitiekanslern och biträdande justitiekanslern
  • riksåklagaren och biträdande riksåklagaren
  • chefer för beskickningarna
  • generaldirektören och direktörerna vid Folkpensionsanstalten
  • chefdirektören vid Finlands Bank
  • officerarna vid försvarsmakten och gränsbevakningsväsendet

Republikens president utnämner också presidenterna i och ledamöterna av högsta domstolen och högsta förvaltningsdomstolen, hovrättspresidenterna och hovrättsledamöterna samt övriga ordinarie domare enligt vad som särskilt bestäms i lag.

Republikens presidents kansli sköter inte uppgifter som anknyter till beredningen och föredragandet av tjänsteutnämningar och kan därför inte besvara förfrågningar om detta. Förfrågningar skall riktas till ministeriet i fråga eller, om ministeriet inte är känt, till informationsenheten vid statsrådets kansli.

Överbefälhavare för försvarsmakten

Republikens president är överbefälhavare för Finlands försvarsmakt. Presidenten utnämner officerarna och beslutar om mobilisering av försvarsmakten. Om riksdagen inte är sammankallad vid mobiliseringsbeslutet, skall den genast sammankallas. Vid undantagsförhållanden kan republikens president på framställning av statsrådet överlåta uppgiften som överbefälhavare på någon annan finsk medborgare. Överlåtandet av uppgiften som överbefälhavare är ett undantag från principen att presidenten inte kan överlåta sina uppgifter på någon annan. Under åren 1939 - 1944 var marskalk C. G. E. Mannerheim överbefälhavare för försvarsmakten.

Presidenten beslutar om de centrala grunderna för det militära försvaret, om betydande ändringar i den militära försvarsberedskapen och om principerna för det militära försvaret. Dessutom fattar presidenten beslut i andra vittsyftande eller principiellt viktiga militära frågor. Presidenten beslutar också om militära utnämningsärenden och om befordran till militär grad.

Republikens president beslutar i regel under medverkan av statsministern och försvarsministern om militära frågor vid föredragning från kommendören för försvarsmakten vid en s.k. kabinettsföredragning utanför statsrådet.

Försvarsministern har närvaroplikt och statsministern närvaro- och yttranderätt vid kabinettsföredragningar. Presidenten kan på eget initiativ eller på framställning av försvarsministern överföra ett ärende som behandlas vid kabinettsföredragning för avgörande av presidenten i statsrådet, där ärendet föredras av försvarsministern. I statsrådet fattar presidenten sitt beslut utan att statsrådet lägger fram förslag till avgörande. Kommendören för försvarsmakten har närvaro- och yttranderätt vid en sådan presidentföredragning.

I militära utnämningsärenden fattar presidenten under medverkan av försvarsministern beslut vid kabinettsföredragning från kommendören för försvarsmakten. Försvarsministern har närvaro- och yttranderätt vid sådana kabinettsföredragningar. Vid kabinettsföredragning avgörs utnämningar och förordnanden som gäller överstar och lägre officerare, men i fråga om utnämningar och förordnanden som gäller kommendören för försvarsmakten, chefen för huvudstaben, general, amiral, försvarsmaktens chefsingenjör, försvarsmaktens överläkare och fältbiskopen beslutar presidenten i statsrådet på föredragning av försvarsministern utifrån statsrådets förslag till avgörande. I samma ordning förordnar presidenten en officer eller specialofficer vid försvarsmakten till uppgiften som militärattaché, biträdande militärattaché eller militär representant samt till motsvarande internationella uppgifter.

I militära kommandomål och militära utnämningsärenden som gäller gränsbevakningsväsendet fattar presidenten beslut under medverkan av inrikesministern vid kabinettsföredragning. Statsministern har närvaro- och yttranderätt vid sådana kabinettsföredragningar. Vid kabinettsföredragning avgörs utnämningar och förordnanden som gäller överstar och lägre officerare, men utnämningar och förordnanden av högre officerare beslutar presidenten i statsrådet på föredragning av inrikesministern utifrån statsrådets förslag till avgörande. Presidenten kan på eget initiativ eller på framställning av inrikesministern överföra ett ärende som behandlas vid kabinettsföredragning för avgörande av presidenten i statsrådet, där ärendet föredras av inrikesministern. I statsrådet fattar presidenten sitt beslut utan att statsrådet lägger fram förslag till avgörande.

 Benådningar

Republikens president kan i enskilda fall, efter att ha inhämtat utlåtande av högsta domstolen, besluta om benådning genom att mildra eller efterge av domstol bestämda straff eller andra straffrättsliga påföljder. Amnesti kan utfärdas endast genom lag.

Benådningen kan gälla bara påföljder (böter, fängelsestraff, förverkandepåföljd) som utdömts med anledning av ett brott. Presidenten kan inte benåda eller befria från en offentligrättslig eller privaträttslig skyldighet såsom skatt, underhåll för barn eller skuldförbindelser, t.ex. banklån. Benådning är möjlig först när domen har vunnit laga kraft. Vem som helst kan ansöka om benådning, och en benådning förutsätter inte samtycke av den som skall benådas.

Justitieministeriet bereder benådningsärendena och justitieministern föredrar dem för presidenten i statsrådet. Justitieministeriet inhämtar de utredningar och utlåtanden om nådeansökningarna som behövs, inklusive utlåtande av högsta domstolen, vilket är en formell förutsättning för beviljandet av nåd.
Republikens presidents kansli behandlar inte frågor som anknyter till benådning. Förfrågningar skall riktas till föredraganden för benådningsärenden vid justitieministeriet.

Övriga uppgifter 

Titlar

Republikens president beslutar i statsrådet på föredragning av statsministern, vanligen två gånger om året, om förläning av titlar. Titelnämnden, som verkar i anslutning till statsrådets kansli under ledning av statsministern, bereder titelärendena, som sedan föredras för presidenten.

Republikens presidents kansli behandlar inte frågor som anknyter till titlar. Ansökningar som anländer till kansliet vidarebefordras till titelnämnden vid statsrådets kansli för beredning. Kansliet kan därför inte besvara förfrågningar om dem. Förfrågningar skall riktas till sekreteraren för titelnämnden vid statsrådets kansli.

Utmärkelsetecken

Republikens president förlänar finska medborgare och utlänningar Finlands Vita Ros' ordens, Finlands Lejons ordens och Frihetskorsets ordens utmärkelsetecken och medaljer på framställning av ordenskapitlen samt tjänsteutmärkelsetecken och livräddningsmedaljer i särskilt föreskriven ordning.

Presidenten beslutar om förlänande av Finlands Vita Ros' ordens, Finlands Lejons ordens och Frihetskorsets ordens utmärkelsetecken och medaljer i egenskap av stormästare av dessa ordnar. Det för Finlands Vita Ros' orden och Finlands Lejons orden gemensamma ordenskapitlet eller Frihetskorsets ordens ordenskapitel gör framställningar om förlänandet av utmärkelsetecken samt bereder och föredrar framställningarna för stormästaren utanför statsrådet.

Framställningar om förlänandet av utmärkelsetecken kan göras direkt hos ordenskapitlet av riksdagens talman, medlemmar av statsrådet och justitiekanslern samt, i fråga om militärpersoner, kommendören för försvarsmakten. Via vederbörande ministerium kan framställning om förlänandet av utmärkelsetecken göras av högsta domstolens, högsta förvaltningsdomstolens och hovrätternas presidenter (justitie-ministeriet), ärkebiskopen, biskoparna och kanslern för Helsingfors universitet (undervisningsministeriet) samt landshövdingarna, cheferna för de centrala ämbets-verken eller myndigheter i motsvarande ställning samt olika inrättningar och organisationer.

Förläningen av morsdagsutmärkelsetecken går till så att regionförvaltningsverken gör framställningar hos social- och hälsovårdsministeriet om förlänandet. Ministeriet utarbetar sitt eget förslag för ordenskapitlet, som för presidenten bereder förslaget om förlänande av utmärkelsetecken åt mödrar. Finska medborgare förlänas utmärkelsetecken i allmänhet två gånger om året: på självständighetsdagen (den 6 december) och, i fråga om militärpersoner, på dagen för försvarsmaktens fanfest (den 4 juni). Angående utmärkelsetecken som förlänas utlänningar beslutas vid behov särskilt.

Vanligtvis är det den myndighet som gjort framställan om utmärkelsetecken som ordnar det högtidliga utdelandet av utmärkelsetecknet eller medaljen. De utmärkelsetecken som förlänats förtjänta mödrar utdelas av social- och hälsovårdsministern i statsrådets festvåning eller i Ständerhuset på mors dag vid en tillställning som presidenten med maka (eller make) oftast har hedrat med sin närvaro. Den som får ett utmärkelsetecken eller en medalj betalar en lösen, som graderas enligt utmärkelsetecknets klass, för täckande av tillverkningskostnaderna och riddarordnarnas övriga utgifter.

Republikens president kan förläna statens tjänsteutmärkelsetecken på ansökan av den berörda tjänstemannen eller på framställning av dennes arbetsgivare. Tjänstemannen skall lämna in sin ansökan till arbetsgivaren, som skall skicka den och eventuella egna framställningar till kommissionen för tjänsteutmärkelsetecken. Kommissionen bereder sin egen framställning. Finansministern föredrar framställningen för presidenten i statsrådet. Tecknet med åtföljande diplom ges avgiftsfritt. Tjänsteutmärkelsetecken kan beviljas tjänstemän som i minst 30 år har varit anställda inom staten med tjänsten som huvudsyssla.

Republikens president kan bevilja livräddningsmedaljer. Förslag om beviljande av medalj till enskilda skall göras skriftligen och riktas till det regionförvaltningsverk inom vars område livräddningen har ägt rum. Förslag om beviljande av medalj till sammanslutningar riktas till inrikesministeriet. Regionförvaltningsverket utreder händelsen och gör en framställning om medalj hos inrikesministeriet.

Livräddningsmedaljnämnden, som verkar i anslutning till ministeriet, ger ett utlåtande om framställningen. Ministeriet bereder framställningarna om beviljandet av medalj, som vanligen föredras av inrikesministern för presidenten en gång om året i statsrådet. Medaljen och diplomet ges avgiftsfritt.

Republikens presidents kansli sköter inte uppgifter som anknyter till förlänandet av utmärkelsetecken, tjänsteutmärkelsetecken och livräddningsmedaljer och kan inte besvara förfrågningar om dem. Ansökningar, framställningar och förfrågningar skall riktas till vederbörande instans: ministeriet i fråga, regionförvaltningsverket eller riddarordnarnas kansli. Ansökningar som anlänt direkt till presidenten återsänds till avsändaren.

Ålandsfrågorna

Republikens president utnämner landshövdingen på Åland efter överenskommelse med lagtingets talman eller bland fem personer som har föreslagits av lagtinget. Presidenten kan öppna och avsluta lagtingets sessionsperiod, men har i regel överlåtit uppgiften på landshövdingen.

Presidenten kan förelägga lagtinget framställningar och meddelanden samt, efter samråd med talmannen, upplösa lagtinget och förordna om nya val. Landskapslagarna föredras för presidenten i statsrådet för stadfästelse, och presidenten har rätt att förordna att en landskapslag skall förfalla. Presidentens beslut bereds och föredras av justitieministeriet och justitieministern.

Befogenheter i undantagsförhållanden

Republikens presidents befogenheter i undantagsförhållanden anges i beredskapslagen och lagen om försvarstillstånd.
Syftet med beredskapslagen är att i undantagsförhållanden skydda befolkningen samt trygga befolkningens försörjning och landets näringsliv, upprätthålla rättsordningen, de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna samt trygga rikets territoriella integritet och självständighet. Om statsrådet i samverkan med republikens president konstaterar att undantagsförhållanden råder i landet, kan det genom förordning av statsrådet föreskrivas att befogenheterna under undantagsförhållanden ska tas i bruk.

Enligt lagen om försvarstillstånd kan för tryggande av självständigheten och upprätthållande av rättsordningen rikets försvar effektiveras och dess säkerhet stärkas genom att försvarstillstånd införs vid sådana undantagsförhållanden som avses i 23 § i grundlagen, om de befogenheter som stadgas i beredskapslagen inte är tillräckliga (sekundär karaktär i förhållande till beredskapslagen). Presidenten inför försvarstillstånd genom förordning för en tid av högst tre månader. Försvarstillståndet kan vid behov förlängas med högst ett år i sänder. Försvarstillstånd kan också införas regionalt. Förordningen skall föreläggas riksdagen för godkännande.

Skriv ut
Detta dokument

Uppdaterat 29.2.2012

© Republikens presidents kansli Mariegatan 2, 00170 Helsingfors, tel: (09) 661 133, Fax (09) 638 247
   Information om webbplatsen   webmaster[at]tpk.fi